Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 1

Under tiden hade det lyckats Francis att återkalla sin vän till lifs igen; men: Hervås mattighetstillstånd tillät honom ännu ej att besvara den unga löjtnantens ifriga förfrågningar. Några soldater sysselsatte sig under Bruidouxs uppsigt att gräfva med sina sablar en graf der de nedlade sina olyckliga kamrats qvarlefvor. -Andra hade bildat ett slags bår at sina gevär, och höllo sig färdiga att bära sin befälhatvare till slottet. De satte sig också snart i väg, och hade ungefär tillryggalagt en tredjedel af vägen, då ett nytt gevärsskott, som det tycktes ganska nära, kom dem att hastigt stanna. Hervå gjorde en rörålse för att resa sig, men sjönk genast tillbaka på båren, utmatta genom denna fruktlösa ansträngning. Francis qvarlemnade hos Hervå tvenne granadörer och störtade sig med de öfriga soldaterne till det höga tornet, bak-om hvilket gevärsskottet tycktes ha blifvit aflossadt, Skyldtvakten, som hade blifvit posterad der, var på sin plats sysselsatt att ånyo ladda sitt gevär. Då Fräncis frågade honom hvarför han gjort alarm, svarade posten att han helt hasligt seti en procession af hvita och svarta spöken skymia fram på sluttningen framför det höga tornet; sedan han tillropat dem: Wer dal! utan att få svar, hade han:gifvit eld. Soldaten tillade med en sakta darrning på rösten, att han sett dem försvinna, alldeles tiksoro! jorden skulle öppnat sig:othtagitidem, uti sitt sköte. . Ett tjockt töcken, som uppsteg från en liten:sjö nederst vid tornets fot, oaf. Francis en naturligare förklaring på den oätkomliga fendens försvinnande. Han kunde ej. förhindra en rörelse af bitter förtrytelse; derpå anbefallte han posten en noggrann vaksamhet och skyndade derpå tillbaka till Pelven, hvilken nu, helt och håliet återställd från sin. vanmakt, kom till hans möte, De: båda unga männen meddelade hvarandra ömsesesiligt sina upptäckter och tilläto sedan :solda-s .erne att gå till deras nattqvarter för att återtaga den afbrutna hvilan.