Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 2

yråkratieng förhållande, till hvarandra. Strien emellan dessa sistnämnda fraktioner, som trida om frukterna af reaktionens seger, har lifvit inom kammaren förnyad. Saken var en, att flera junkrar från Schlesien ingifvit n petition till kamrarna med anhållan om toal revision af författningen. Andra kammaen öfvergick till enkel dagordning, men i den örsta kammaren, hvarest högra sidan har afjord majoritet, var resultatet annorlunda. Den 6 Jan. beslöt man der att öfvergå till dagrdningen på den grund att kammaren redan ar sysselsatt med flera partiella motioner, om åsyftade revision af vissa . paragrafer 1 rundlagen. Det vill med andra ord säga, tt första kammaren har vägrat ingå på en toal revision, men gifvit sitt fullkomliga bifall ll en partiell revision. Det var dit, som den gentliga högern äfven inom andra kammaren ille komma, hvilket likväl icke lyckades, emelan ministeren lemnade den i:sticket. Alla dylika splittringar inom de i alla fall illräckligt. reaktionära kamrarna: härleda sig, åsom nyss antyddes, deraf, att den ena raktionen missunnar den andra glädjen att körda frukten af en seger. Den visade tendensen hos högra sidan, att cke helt och hållet göra sig af med författungen, är helt naturlig, då denna författning allmänhet mycket gynnar detta partis intresen. Men då författningen i alla fall är reultatet af en kompromiss mellan det konstiutionella partiet och dess motståndare, så rilja en del af dessa sednare nu begagna sig ft den majoritet de ega i första kammaren ;ch som de hoppas så småningom erhålla äfren i den andra. Högra sidan gör nu sålunda ; ena sidan motstånd mot några ultrareaktiovärers otålighet att helt enkelt återkomma till len förmildrade absolutismen före år 1848, och å andra sidan mot byråkratiens önskan utt efter Louis Napoleons exempel åstadkomma en statskupp. Midt upp uti den anti-konstitutionella rörelsen fortfar striden om den blifvande första kammarens sammansättning. Efter konstiutionens lydelse bör den nuvarande första kammaren i Augusti 18352 efterträdas af en pärssammare, hälften vald och hälften ärftlig, samt sammansatt på följande sätt: Den består uf högst 240 medlemmar, af hvilka 120 dels irftliga, dels utnämnda på lifstid af konungen; de öfriga 120 utses genom val; en fjerdedel nämnes af kommunalråden i rikets stora städer, och de öfriga tre fjerdedelarne af de valmän, som betala mest i direkta skatter. Emellertid kommer vid tillämpningen häraf denna sista utnämning nästan uteslutande att ske af de stora godsegarne. Detta är orsaken hvarföre yttersta högern i detta afseende vill hafva konstitutionens föreskrifter bibehållna. Den vet att den skall blifva i majoriteten i den blifvande första kammaren. Högra centern, representerad af ,Preussisches Wochenblatt: och hr von Bethmann-Hollweg, samtomfattande hr von Radowitz fordna konservativa anhängare, begär en pärskammare, helt och hållet utnämnd af konungen. Detta parti vill sålunda bekämpa godsegarnes öfvervigt; det insericke att dessa, förjagade från första kammaren, skola med hela sin styrka kasta sig in i andra kammaren och der krossa det borgerliga elementet. Hvad ministeren angår, så tvekar den ännu. Den skulle måhända helst önska en kammare sammansatt af prinsårne, rikets högsta adel samt för öfrigt af pärer, utnämnda af konungen och valde bland landets högst uppsatte personligheter inom armåen och byråkratien, samt de förnämste och rikaste bland godsegarne. Men då den, för att genomdrifva sina förslag, har behof af yttersta högerns medverkan, så vet den ej rätt huru den skall ställa sig. Det försäkras till och med, att den lutar ganska mycket åt högra centerns pärskap, det vill säga med pärer uteslutande utnämnde af konungen, och att resultatet af allt detta möjligen kommer att blifva en sammanjemkning mellan högerns olika fraktioner, en sammanjemkning, på hvilken liberalismen naturligtvis icke har något att vinna. Det smärtar mig att säga, det den liberala vensterns ställning vid allt detta saknar fasthet och styrka, . Med undantag af några energiska ledamöter, bland hvilka man kar nämna hr Heinrich von Arnim, f. d. preussiskt sändebud i Frankrike, f. d. utrikesminister: under. revolutionen, och några mera klar seende liberale, är den öfriga delen af dette parti helt nära att, visserligen af hederlig: men högst illa förstådda motiver, deltaga den. revisionistiska agitationen. Af revisioner hoppas den en förbättring, men då. den kom: mer att stadna i minoriteten, så blir hela der frukt den kommer att skörda af sin medver: kan, den, att allmänna opinionen skall säga De konstitutionelle hafva hjelpt majoriteter att revidera konstitutionen baklänges. Det äl mycket sannolikt att man får seen del ai venstern votera för högra centerns konglig: pärskap. Men nog nu härom för denna gång; Jag blir i tillfälle att återkomma till detta ämne, då saken framdeles förekommer till diskussion. Ett i några politiska salonger cirkulerande rykte torde här förtjena omnämnas. Det he ter nemligen, att Österrike HKåller på att af. sluta en Min med presidenten Louis Na: poleon om en fransk och österrikisk ockupa tion af Schweiz. I sammanhang hörmed skull det vara fråga om ett afträdande till Fraånkrike af, Geneve, som franska regeringen skal hafva betecknat såsom varande, sedan 60 å1 och ännu längre tillbaka, det för de angränsande länderna farligaste stamhållet för de revolutionära ideerna. -Detia är utan tvifvel rykten, som i hög grad tarfva bekräftelse, men på den punkt sakerna för närvarande be: rr Rn — rr skall: vara hans lag, hvilket ögonblick di fordrar det. rr RR Kent ÅRE