Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

gosse. Välan! Jag också började känna mig litet underlig till sinnes då jag i detsamma hittade på gåtans lösning. Denna, dal-har ett echo som upprepar hästhofvarnes slag mot klipporna; jag har äfvenledes tjugu gånger hört echo som .:s:. Vid min salighet !s utropade Francis, nha vi icke der tvätterskor eller djeflar! De begge officerarne voro i samma ögonblick komna förbi klippan,som hittills dolt en del af dalen för dem. Hervå förde sin blick till det håll Francis utvisat, och blef med häpnad varse, på några hundra fots afstånd, en grupp af hvitklädda qvinnor, somliga liggande å knä framför fulla vattenkärl, andra sysselsatta att utbreda linne på sumpiga grästorfvor. Några qväfda rop och ett sakta sorl underrättade Hervå på samma gång derom att fruntimren och soldaterna också varseblifvit den sällsamma synen. Se så, Colibriv, sade sergeant Bruidoux, nu är stunden inne för dig att packa upp alla dina silkesstrumpor ur din rensel. Herv, utropade Andrea, i det hon omfattade sin bror med sina armar, hvad i himlens namn vill väl detta söga? Det är chouaner, min söta. Man har förberedt mig på att jag skulle träffa på de der herrarne här. Var du stilla och frukta ej., Som han utsagt denna förlåtliga osanning, hvars mål var att hellre skrämma sin syster med en verklig fara än att låta henne vara ett rof för den spökrädsla hon nu erfor, trodde sig Hervå märka att stiftsfröken gjorde en hastig rörelse af öfverraskning, i det hon fästade en genomträngande blick på honom. Denna blick uppväckte hela hans slumrande misstanke; han lutade sig intill Francis och hviIskade skyndsamt till honom: Ser du, stiftsfröken visar ingen yttre oro, det är bestämdt en snara man utlagtför ogs. Aha, så mycket bättre! svarade den unge mannen, i det han drog djupt efter andan. Skola vi ladda, koromendant? ! När de unga männen derpå sågo igen åt