Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

rätt ega en, hvad hufvudstaden vidkommer, temligen behöflig tillfygt emot en eller annan brutal husbondes af sinnlighet föranledda förföljelser och förnärmelser. Vi instämma med den anonyme författaren deri, att det borde vara öfverlåtet dem som afsluta tjenstebjonsaftal, att göra det för huru kort eller huru lång tid som helst. Denna åsigt är äfven upptagen af lagkommitteen och lagberedningen både i det äldre och det nyare förslaget till handelsbalk. Äfven finna vi det högst önskvärdt, att förhållandena mellan husbönder och tjenare kunde ställas på den moraliska grund, att tvångsbanden småningom bortföllo; men enligt vår tanke kommer öfvergången härtill ej att gå fort. Der tjenarne, enligt hvad husagan visar, änau befinna sig i ett slags träldomsförhållande, kan man icke med ens införa fullkomlig frihet i dessa förbindelser. Lagberedningen har ej heller föreslagit någon sådan uppsägningstid, äfvensom lagberedningen antagit att laga legostämma är ett år, der ej för viss landsort eller stad annorlunda stadgas. Det vore derföre väl, om man till en början kunde lyckas införa hvad lagberedningen i detta ämne föreslagit. Det skulle sannolikt bära goda frukter både för husbönder och tjenare; hvaremot den strid som för närvarande ännes mellan gamla och nya åsigter, mellan qvarlefvorna från träldom och hedendom, å ena sidan, samt civilisation och kristendom, å den andra, i det praktiska lifvet framkallar mänga skadliga följder, som ej kunna afskaffas utan genom eftergifter åt den nya tiden. Förutnämnde författare synes endast hafva tänkt på ställningen i hufvudstaden, men derifrån skiljer sig lyckligtvis i detta fall landsorten ganska betydligt. Der finnes med färre undantag en jemlikhet mellan husbönder och tjenare, som iemnar alla förhållanden, och det piskningssystem och det förtryck som fordom atöfvades vid större egendomar har, enligt hvad vi tro oss veta, betydligen aftagit. Att helt och hållet upphäfva årstjensten på landet är derföre icke ännu af behofvet påkalladt och det är ej heller verkställbart. Men hvad Stockholm vidkommer, skulle det sannolikt vara ganska helsosamt, om tiden för legostämma ännu mera förkortades, eller också att det stadgades, att legostämma, efter en viss tids föregången uppsägning, när som helst upphörde. Flyttningarne skulle derigenom icke betydligt ökas, men den större friheten skulle blifva ett band både på husbönders och tjenares uppförande emot hvarandra.