Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

— LXillörordnade ilandskamereraren 1 Götheborgs ch Bohus län, C. U. Tilii, hvilken d. 35 Februari ästlidet är förordnats att, under det ordinarie landsamereraren Holmgren vore frän tjenstens utöfning fstängd ocH intill dess annorlunda kande varda betämdt, förestå nämnde landskamererarebefattning, ar för de 10 sistförflutna månaderna utaf nämnde r fått sig beviljadt ett anslag af 250 rår till godt! örande af tjenstebiträden; att utgä af 6:te hufvuditelns allmänna besparingar. — Kongl. Maj:t har tillåtit, att den för cellfänelset i Haparanda erforderliga ekonomi-byggnadens ppförande eller det nuvarande häradshäktets inreande till sådan byggnad samt framtida underhällanlet deraf, jemväl må af statsmedlen bekostas, emot let årliga bidrag af 50 rdr bko, hvartill Neder Toreå och Carl Gustafs socknars tingslag i ett för allt sig örbundit, samt under vilkor att eganderätten till nuarande häradshäktet i Haparanda till Kongl. Maj:t ch kronan öfverlätes; skolande kostnaden för denna ;yggnad, likasom för fängelsebyggnaden, utgå med a tredjedel at anslaget till stadsoch tvä tredjede ar af anslaget till häradsfångelsernas ombyggnad. — Uppå fångvärdsstyrelsens hemställan, har Kongl. Maj:t bifallit, att ett belopp af 391 rdr 32 sk. bko, nå emellan de e. o. tjenstemän, hvilka derstädes är 851 bestridt ordinarie tjenst, fördelas säsom gratifiationer, beräknade till halfva beloppet af den för warje bestridd tjenst gällande aflöning. — Kommers-kollegium har, enligt P. T., meddelat lisponenten af Liljedahls glasbruk J. P. Jönsson pa ent under 5 är ä utrikes uppfunna, här i riket ej örut begagnade så kallade täckta formar för tillverk ling af åtskilliga sorter buteljer af glas, hvaraf uppsifvas fördelarne vara: 1:o att kunna moderera rymd-. nnehället at buteljerna till den större eller mindre vantitet, man önskar, samt 2:0o att buteljerna blifval. rackra, släta och af lika utseende, jemt stående på otten och äro befriade från glasskärfvor under den. —— ESSER — Med sednaste posten från Finland hitsom det 12:te och sista häftet af Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning för år 1851. Det innehåller: 1) En längre efter d:r Heussi oearbetad artikel om gamla och nya språk såsom formella bildningsmedel; 2) Några anmärkningar af F. C. Författaren till den stora dramatiska dikten Clas Flemmings tider, besvarar här i en slags antikritik de anmärkningar somi ett föregående n:r af Litteraturoladet blifvit gjorda mot nämnde dikt. Svaromålet är affattadtien human ton och mycket olika herr Cygnei föregående hätska utfall mot Topelii Efter feratio år; 3) Notiser; hvaribland den, att Läsebibliothek i Finland, innehållande aftryck af svenska originalromaner, och af hvilket 4 årgångar blifvit utgifna i Borgå, numera kommer att upphöra, icke af brist på läsare, emedan afsättningen varit mycket god, utan af andra okända orsaker. emma — Sedan vi sist yttrade oss öfver den bedröfliga ställning, i hvilken icke en inhemsk reaktion, utan de tyska stormakternas vilja intvingat Danmark, hafva dessa förhållanden föga förändrat eller utvecklat sig. Den danska riksdagen har åter börjat sitt Sisyphusarbete på interpellationernas väg. Flerfaldiga interpellationer hafva blifvit uppställda samt grundligt, skarpsinnigt och qvickt motiverade, men de hafva, såsom vi förutsade, blifvit utan egentligt resultat. Till någon kraftigare åtgärd synes riksdagen icke kunna besluta sig och man måste äfven medgifva, att de mnärvarande förhållandena i Europa icke äro särdeles gynnsamma för dylika åtgärder, samt att ett förfeladt uppträdande är farligare än tyst förbidan. Måhända anser riksdagen det äfven lämpligast att afvakta de främmande truppernas borttågande ur Holstein och framläggandet af de akter rörande de diplomatiska förhandlingarne, som regeringen lofvat, att så snart Österrikarne afmarscherat delgifva riksdagen. Emellertid lärer, märkvärdigt nog, fråga vara om ett slags interimsfördrag mellan några af det nationelt-liberala partiets chefer och den, nuvarande helstats-ministeren, en onaturlig koalition, som, om den ock för ögonblicket skulle kunna vara möjlig, i alla händelser icke kan blifva långvarig. Vår korrespondent i Köpenhamn skrifver med gårdagens post om denna sak: Interpellationen synes i flera hänseenden hafva blifvit betraktad såsom rent af en formsak; för vissa möjligen inträffande händelser önskade man, att ministeren skulle uttala den trösten för de mänga oroliga och bekymrade rundt omkring i landet, att det icke vill kränka grundlagen, och interpellationen gaf en lämplig anledning till ett sädant uttalande. Sammanhäller man härmed det ryktet, som var temligen allmänt före och efter interpellationen, att Monrad skulle inträda i kabinettet såsom inrikesminister, så blir mycket klart, som förut var oklart. Ni böricke vantroget skaka på hufvudet och tro, att Monrad omöjligen kan sätta sig på ministerbänken vid sidan af Carl Moltke. Om icke alla tecken slå fel, så är Monrads politik för ögonblicket den att på praktisk väg uppnä hvad tidsomständigheterna tvungit att i theorien uppgifva. HEiderprogrammet har länge, ända sedan November 1848, varit delvis, och har nyligen blifvit helt och hället uppgifvet, hvad principen angär. I stället för att uppenbart söka störta helstatsprincipen, som går igenom kungörelsen af den 28 Januari, ärna nu Monrad och hans närmaste anhängare sträfva att i praxis och genom organiska lagar skilja hertigdömena och sluta Slesvig så nära som möjligt till Danmark. En sädan politik har emellertid ringa utsigler för sig, i synnerhet mot en man som Carl Moltke; men vägar icke riksdagen taga nägot energiskt steg, så ser naturligtvis det nationeltliberala partiet hellre Monrad än nägon annan ingå i kabinettet. Klok, förslagen och begäfvad med längt större statsmannablick, än de flesta af hans parti, skall han icke läta föra sig bakom ljuset, såsom händelsen var med Madvig. Men genom hans inträdande i ministeren, är det mycket sannolikt, att hvad som förut passera skall upprepas: att man för en persons skull gifver hela ministören förtroendevotum på förtroendevotum, något som alltid är vädligt, äfven om man skulle vare sangvinisk nog att antaga, det Monrad skulle kunne genomdrifva sina planer i ett kabinett, som bestär a så olikartade elementer. Men — frågar man — kan man antaga, att Car