Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

Korrespondens från NewYork. Följande utdrag ur ett bref till Times från less NewYorks-korrespondent beskrifver Kosuths framgång bland de ledande politiska ersonerna i Förenta Staterna såsom mycket törre, än man i allmänhet har antagit: NewYork d. 24 Januari. — — Jag skall först tala om Kossuth och ans resa. Med sista lägenhet har ni erfarit ingrarens afresa till Cincinnati och hans motagande i Harrisburgh, hufvudstaden i staten Pennsylvanien. Vi underrättas nu om hans fresa från detta ställe. Han har passerat Ylleghany-bergen, uppnått Pittsburgh och är mu på väg till Vesterns hufvudstad., Cin;innati. Hans resa liknar mera en segerrik sejsares triumftåg, än en fattig landsfilyktings missionsresa för utbredandet af en ny politisk ära. Ohios och Mississippis dalar skola olifva skådeplatsen för hans vidsträcktaste och mäktigaste inflytande, och hans mottagande i Uincinnati skall otvifvelaktigt öfverträffa allt avad han hittills upplefvat i denna väg. Vestern är full af Europeer, lika honom sjelf, födda i hjertat af Europa och liksom han bärande i hbjertat minnen från gamla verlden. Han skall här finna den bördigaste jordmån ill plantering af de frön, utaf hvilka han väntar sin bästa skörd, nemligen den åsigten, att det ungerska oberoendets sak är detsamma som den europeiska frihetens. Han kommer här också att fordra materiell hjelp och dristigt uppmana Vesterns män att icke blott öfverallt bilda klubbar och associationer för att bistå honom med penningar, utan äfven inför våra statsmän utveckla den amerikanska interventionens fana, och åstadkomma att inga andra väljas till allmänna befattningar, än de som öppet hylla denna politik. Redan hafva tusentals tidningar på andra sidan Alleghanybergen förklarat sig för honom, hans sak och hans politik. Med få undantag hafva de vestliga medlemmarne i båda husen af kongressen redan omfattat hans sak, och till och med general Cass och domstolsledamoten Douglass förklarat sig färdiga att rösta för intervention till interventionens undertryckandep. Statssekreteraren Webster anses af många för att vid Washington-banketten hafva i afseende på interventionen talat med mera värma, allvar och bestämdhet, än han skulle hafva användt i skrift. Detta är likväl ett fullkomligt misstag. Webster handlar aldrig oförsigtigt, åtminstone i alla händelser icke oöfverlagdt. Han är aldrig förvirrad, aldrig hänförd. Han talar, tänker och handlar som en man afjern. Mr Webster har i denna stora principfråga alltid fört samma språk. Under den grekiska revolutionen var hans språk långt djerfvare än vid Kossuth-banketten. Vid festen i New-Hampshire 1849, efter de ungerska ledarnes fall och flykt, tog Webster till ståndpunkt den internationella lagstiftningens grundprincip och förklarade offentligt, att kejsaren af Ryssland icke ostraffadt kunde våldföra folkrätten, och att den civiliserade verlden skulle tvinga honom att respektera den. Sådan var i sjelfva verket andemeningen af hans tal vid Kossuth-banketten i Washington. Det är ganska möjligt att djerfheten i hans språk stött presidenten för hufvudet, och skälen för denna supposition äro ganska klara. Det är utan all fråga, att det österrikiska sändebudet i ett företräde, som han hade hos presidenten Fillmore, beklagade sig för denne öfver Websters tal. Men presidenten gaf honom på ett ganska passande sätt tillkänna, att han skulle skriftligt och på vanlig väg framställa sina anmärkningar. Riddaren Hilsemann valde det oaktadt ej den vanliga utvägen. Han tillsände presidenten en not, men denne — vare det sagdt till hans beröm — skickade efter riddaren och underrättade honom om, att han hade tjugufyra timmar för att taga sin not tillbaka, hvilket också skedde. Detta är en sida af historien. En annan version deraf är, att presidenten genast efter notens mottagande efterskickade Mr Webster, som sjelf fordrade dess återtagande, hvilket STENEN OR ECE TEESE KESO CNS ROR SIE TRONS