Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

blott en officiel historieskrifvare (ibidem). Åssuransväsendet göres till statens monopolium (sid. 353 och 3Ö3;man vet att en sådan plan äfven nu varit omtalad). Det gifves inga roås, (acciser i städerna) i Icarien. (sid. 201). Allt detta kan man på det nogaste igernsänna. Publiken har ock, påstår korresponlenten, småningom börjat inse, att den mest ordinära kommunism utgör presidentens lelande id, och det bekräftas af berättelser om många enskilda drag deraf. Så hade en fru DOsmont, den rikaste arftagerska i Frankrike, som äger en ränteinkomst af 2,800,000 franes, i början af förra månaden gifvit en fristad hos sig åt en f. d. representant, som fruktade att blifva arresterad. Presidenten, som erfor detta, ville straffa henne med ingenting mindre än indragning af hela hennes stora förmögenhet, och afhölls derifrån endast genom de enträgnaste föreställningar af sina ministrar, med hvilka till och med hans favorit Persigny den gången förenade sig. Saken blef ändå bekant och utgör nu en af de vigtigaste utgångspunkterna för anfallen mot presidenten. När man inhemtar sådana saker som dessa, kan man icke tillbakahålla det intrycket, att det skulle ligga en omätlig humor i hela den bekanta statsförändringen med alla dess tillhörigheter, om icke följderna deraf medförde så många och så oförskyllda Hidandea. N