Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

e xDet der skall lära demp,, sade Bruidoux, patt låta bli dansa oanständiga danser vid månsken ! Emedlertid befallte Hervå, hvilken hyste misstroende till en så lätt seger, att man skulle ånyo ladda gevären och att de skulle hvarje ögonblick hålla sig stridfärdiga; hvarpå detachementet åter satte sig i marsch, anfördt af sina begge unga oflicerare. De hade ej hunnit tio steg, förrän, liksom genom ett trollslag de hvita gestalterna, som lågo spridda här och der på marken, på en gång reste sig och började springa tvärs öfver slätten, hopande och skumpande med ett utseende af den fullkomligaste lefnadskraft. Följ mig, Francis! ropade Hervå, i galopp! och ni, mina vänner, framåt, den som vill följa! I det samma tryckte ban djupt sina sporrar i hästens sidor, och störtade sig med Francis efter flygtingarne. Olyckligtvis var dalens jordmån kärrig, och hästarne fastnade i hvarje minut uti dypölar, som de hvitklädda gastarne hade nog instinkt eller tillräcklig kännedom af trakten för att undvika. Grenadörerne hade störtat sig mangrannt efter sin anförare och deras ofta afbrutna framåtskyndande, blandadt med skrik, appeller, svordomar och gapskratt, ökade det gastlika skådespelet i dalen med ännu en ytterligare scen, Då tvättorskorna kommit till slutet af dalen, ömsom springande, ömsom dansande, började de att klättra oppför kullen, på hvars spets ruinerna af det gamla feodalslottet reste sig. Herv6 och Francis fördnbblade sina bemödanden, och hade snart den glädjen att höra hästhofvarnes slag mot kuilens fasta mark. Pelven hade några stegs försprång. Min chef), utropade Francis, vänta, låt mig få följa er.n Och då han märkte att Hervå utan att höra på honom fortsatte sin färd uppför, återtog han: Var på er vakt, ni kastar er kanske handlöst i en snara! — Det kan ju vara några hundra chouaner der oppe på höjden.