Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

tcren med tt. ex. Hansen; men en personaliöråndring kulle väl icke vara omöjlig, om man först blitvit ense om det väsentliga.n ———-— Ehvad man i öfrigt må kunna med skäl anmärka vid det bekanta räddningsstrecket i Frankrike och dess påföljder, så hair dock visserligen ingen ännu bestridt detsamma egenskapen att vara i hög grad pikant, och att genom en serie af på hvarandra följande öfverraskningar tills vidare nästan uteslutande absorbera och undantränga intresset för de flesta andra politiska frågor. Allt hvad man hittills sett i detta hänseende kan likväl icke jemföras, 1 egenskapen att vara pikant, med något som vi nyligen funnit påpekadt i en korrespondensartikel från Paris till en tysk tidning med sista posten, och som utan tvifvel i hög grad skall intressera läsaren. Man har nemligen i allmänhet tyckt sig kunna göra den anmärkningen, att med all den sällsamma djerfhet, som uppenbarar sig i Louis Napoleons företag, med denna egenskap att fråga efter ingen konsideration, intet motstånd, när det gäller att sätta sina planer i verket, i hvilka han sjelf utgör ändamålet, medan han anser sig spela Försynens roll, saknar han dock helt och hället originalitet i sina inspirationer. Man har deremot tyckt sig finna, att han ifrån början till slut försökt att på den närvarande tiden inympa alla sin farbrors, den äldre Napoleons, ideer, hvilken äfven, såsom bekant är, gjorde sig sjelf till medelpunkten för hela sin tids regeringssystem. Detta är också utan tvifvel grundadt, hvad beträffar det man kallar den yttre karakteren af Louis Napoleons förfoganden och en del af hans organisationer. Men på den sista tiden bar det likväl förmärkts, att han begynt gå vida längre än farbrodren i despotiska åtgärder i många fall, och detta på ett sätt, som redan inom den korta tiden af ett par nagnader begynnt allmänt uppskrämma det käddade samhället samt åstadkommit en belänklig vändning i de sju millionernas sifinesstämning. Det är med afseende på detta sistnämnda förhållande, som den förutnämnda korrespondeasartikeln nu meddelar följande serdeles intressanta upplysning, hvilken visar, att L. Napoleons politik, hans deportationer, landsförvisningar, det stora slöseriet med penningar m. m. egentligen härleder sig ifrån och går ut på ingenting annat än att realisera kommunisternas läror, sådane de blifvit uttryckta af deras mest framstående representant Cabet. Denne förut välbekante person lärer på den tid, då han såsom flykting lefde i London, ha umgåtts mycket med Louis Napoleon, och båda hade då tillsammans funderat på Cabets idger. Sedermera har Cabet utgifvit ett slags statsfilosofisk roman, som kallas Voyage en Icarie, Resa till Icarien; och det är denna bok som nu gifvit den märkvärdiga lösningen på gåtan af räddarens politik, ända derhän, at man finner honom ända in i de minsta detaljer hafva nästan slafviskt efterföljt hvad som der står att läsa. Så t. ex. förekommer i nämnde roman, som innehåller en sammanträngd framställning aj det kommunistiska systemet, att Icare genom ett statsstreck rycker till sig makten, liksom ILouis Napoleon gjort, derefter aflåter en adress till folket, i hvilket han förkunnar sig vara samhällets frälsare och proklamerar allmän rösträtt och allas lyckliggörande (sidan 337 : 1848 års upplaga). Till dess den allmänn: rösträtten blifvit utöfvad, öfvertager han diktaturen och omger sig med en rådplägande conseil de dictature, med ett ord, med en kon: sultativ kommitte (sid. 339). Härpå upprät: tar han ett allmänt nationalgarde, och bestäm Imer hvilka skola afväpnas, alldeles som L Napoleon gjort (samma sida). De föregående Jministrarne och en mängd högre notabilitete Jlandsförvisas (sid. 339). Han publicerar här efter vallagen och rekommenderar hos folke de mest energiska kandidaterna (sid. 341) IRedan innan representanternas sammanträd Iproklamerar han sjelf konstitutionen, såson Inu skett i Frankrike (sid. 343). Af de kon fiskerade godsen bestämmer ZIcare 500 millio. ner francs åt arbetarne och till förbättring a iIderas bostäder och 109 millioner till den all männa uppfostran, sid. 345. (Detta är någo som emedlertid L. Napoleon ännu ej mer äl! till en obetydlig del uppfyllt.) Valen gå nu för sig: få af den störtad regeringens intriganter våga uppträda såson Ikandidater ; i många städer tvingas valmän. nen att utse beskedliga medborgare (sid. 348) På samma sätt återfinner man ock i resar till Icarien en hel mängd af de serskilda de Ikreter som L. Napoleon utfärdat. Så t. ex förekommer der följande märkliga ställe on tidningarna: Pressens frihet är i Icarien un Ihdertryckt, det gifves blott en enda nationel IMtidning, (man vet att L. Napoleon likalede helst blott vill bibehålla Monitören), Vidare el provincialtidning för hvarje provins och e; tidning för hvarje kommun. Dessa tidninga ninnehålla blott lagstiftande församlingens protc koller och officiella meddelanden. Al diskussio ei tidningarna är förbjuden (sid. 329). Censu ren herrskar öfverallt; ingen kan trycka et ilsarbete utan tillstånd, (sid. 330). Det gifve sees OOKEKERONEESEETEOENEDEENSREEE l , t r , q 4