Aftonbladet – 16 februari 1852, sida 3

hållna andel i den af honom, med understöd aj lånadt kapital, åstadkomna produkt. Carey visar derpå, att det som gäller om arbetets förhållande till kapital i allmänhet, äfven bör gälla om dess förhållande till det värde, jord genom tidigare arbete erhållit: att man nämligen hvarken vid försäljning af en äldre odling bör kunna få lika stort arbetsqvantum, som Zen kostat, eller vid dess upplätelse till nyttjande, ett lika stort arbetsqvantum, som för upplåtelsen af en odling, hvilken nu på lika jord och med lika mänga dagars arbete, som den äldre, åstadkommes. Med bevis från England och Förenta staterna ådagalägges derefter, huru, under jordens stigande odling, icke blott arbetslönen stigit, utan ock räntan på ett och samma penningekapital visserligen, å ena sidan, regelmessigt sjunkit, men likväl, å den andra, lika regelmässigt räckt till anskaffande af allt större produktbelopp j); och beviset om detta törhållande med penningeräntan lemnas i sammanhang med en ur sakens natur hemtad bevisning, huru, under omförmälda förhållande, möjligheten att med lika arbetsqvantum ska pa allt större kapital af hvad slag som helst och för bruket af lika stort kapital erhålla allt större belopp af den med dess understöd åstadkomne nrodukten står fullkomligen tillsammans dermed, att nämnda belopp blir en allt mindre andel, så väl af produkten, som af kapitalets värde. Och efter detta ådagaläggande af haltlösheten utaf Ricardos mening om verkan af odingens utsträckning till förbigångna trakter. eller uppdrifning på redan i bruk tagna, öfverändakastar Carey slutligen samma författares lära om JjJordräntan med en från fiera håll hemtad bevisning, att jordegendom, hvarken vid försäljning betalas med ett pris, eller vid utarrendering gifver en inkomst, som motsvarar det på och för densamma använda arhetet: ett förhållande, hvilket, enligt hvad han förut erinrat, bör inträffa med all produkt at tidigare arbete, och hvilket tydligen bevisar, att jordegendom icke är annat än kapital. Resultatet häraf blir naturligtvis, att de bittra klagomålen öfver monopoliseringen af jordens fruktbärande kraft hafva sin enda grund i ett kolossalt misstag, att jordägareu för denna fruktbärande kraft (ehuru ett oeitergifligt vilkor för återbekommande af någon å eller för jorden använd kostnad), hvarken utarrendering eiler försäljning får en enda skilling: att tvärtom den genom arbete producerade brukbarheten, d. ä. kapitalet, hvartill äganderätten är alldeles lika med den till hvarje annat kapital, är allt hvarför jordägaren får ersättning, och att detta kapital; för öfrigt lika med hvart och ett annat, ständigt faller i värde emot arbetet k). (Forts.) j) Myntförsämringar och stora förändringar i myntmetallernas värde äro härvid icke afsedda. Naturligtvis förvandlas vid sädana tillfällen penningar i varor. k) Meningen, att det på, eller för jorden använda arbete allena ger den värde, innebär naturligtvis icke, att allt detta arbete kommer frän ägaren. Större eller mindre del deraf kan vara brukares (arrendatorers, landtboars). Frukten af deras arbete hafva jordägarne allt för ofta, utan ersättning, obilligtvis tillegnat sig. I England har brukarnes rätt till ersättning för det till jordens förbättring använda arbetet, nyligen blifvit föremål för allvarlig diskussion.