Aftonbladet – 16 februari 1852, sida 3

gen eller skrittugen bemöta. LITTERATUR. Det f.rflutna, närvarande och tillkommande, al H. C. Carey. Öfversättning, Stockholm, S. Magnus. (Forts. från N:o 35.) Öfverensstämmelsen och skiljaktigheten mellan de rätt-trognaste nationalekonomer, de. efter sitt förmenande, på den rätta medelvägen vandrande socialisterna och de vildaste kommunister och egalitärer har Fr. Bastiat i) träffande tecknat så: Ekonomisterna hafva sagt: äganderätten (till jorden) är ett privilegium; men den är nödvändig, och måste bibehållas. Socialisterna: öganderätten (till jorden) är ett privilegium; men den är nödvändig och måste bibehällas, emot ersättning (rättigheten till arbete). Kommunisterna och egalitärerna: äganderätten (i allmänhet) är ett privilegium, och måste afskaffas.n Och jag, tillägger Bastiat, ;ropar med full hals: äganderätten är icke ett privilegium. Eder gemensamma premiss är falsk. Följaktligen aro edra slutsatser, alla tre, ehuru olika, falska. Åganderätten är icke ett privilegium; och mar kan således lika litet tala om att af nåd bibehålla den, eller att.af den fordra ersättning; som om att afskaffa den., Svaret hade Bastiat lärt eller åtminstone kunnat lära af Carey, hvilken tretton år förut gifvit det. Att bland nationalekonomerna vara den första, som utsagt och med en mot ämnets vigt svarande fullständighet och ihärdighet ådagalagt: det jordäganderätt icke är något privilegium: det alle samhällsklassers interessen äro gemensamma, och att fiendskap mellan klasser icke är tänkbar utan privilegier, onödig beskattning eller andra ingrepp af de maktägande i nationalförmögenhetens fördelning och användande, det är Careys oförgängliga ära. I sitt första arbete hade han likväl ej föresatt sig ett så högt mål. Han inskränkte sig der till anmärkningar och upplysningar om arbetslönen, af hvilka han ansåg följa, blanc annat: att kapitalets naturliga tendens, tvärtemot Malthus mening, är att växa hastigare än folkmängden: att hög arbetslön är ett bevis pö välstånd och kapitalets hastiga förökning; och att allt, hvad den stora mängden i Europe behöfde, för att få lika hög arbetslön som i Amerika betalas, var: lugn och fred: full frihet för hvar och en att använda sina anlag i hvilket yrke han funne för sig fördelaktigast. och en icke kostsam styrelse, hvilken derigenom, att den lemnade mängden i behål frukten af dess arbete och i stället njöt des: tillgifvenhet, också blef en stark styrelse. I Principles of political Economy, deremot, der han i första delen afhandlade de naturliga lagarna för förmögenhetens produktion och fördelning, i den andra redogjorde för orsakerna till uppehåll i produktionens tillväxt och i förbättringen af menniskans fysiska och moraliska tillstånd, i den tredje viste orsakerna till uppehåll j folkmängdens förökning, och ; i den fjerde uppgaf orsakerna till uppehåll i de politiska förhållandenas utveckling till ett bättre, finna vi honom från början klart hafva fattat sin vetenskapliga kallelse. Skarpsinniga iakttagelser, började der tingens naturhga gång varit minst störd, och fortsatta der störelserna: krig; kostsamma för beredelser till sådana midt under freden, anpnat slöseri med statsutgifter, förtryck afandra slag 0. s. v. varit flera och våldsammare, hade nu satt honom i stånd att af denna gång, sådan den finnes der den icke blifvit allt för ofta eller allt för våldsarat störd, lemna en klar och fullständig framställning, som visar: Iburu producenten oafbrutet söker minska de! arbete, som fordras till produktionen: hurt han i sådant ändamål till sin hjelp gör elle Iskaffar sig verktyg, hvilka blifva hans kapital: huru användandet af detta kapital minI skar arbetets qvantitet genom förbättring al dess qvalitet: huru varors värde, vid produktionen, mätes efter det då dertill nödiga arbetet, men vid wibytet icke kan öfverstiga värde laf det arbete, som då till dylika varors åstadkommande erfordras: huru hvarje förbättring ji tillverkningssättet för en vara tenderar til I minskande af det arbetsqvantum, hvilket fö tidigare frambragta varor af samma slag kar lerhållas: huru de samlade arbetsprodukter hvilka betecknas med namnet kapital, följakttiligen hafva en gifven tendens till fallande värde mot arbetet, OCh huru den andel i det a dem understödda arbetets produkt, ägaren få I deras utlåning kan erhålla, har lika gifver tendens till minskning, samt huru bestämd ten I densen tvärtom är till arbetets stigande i värd mot kapitalet, och till höjning af arbetarens be