Aftonbladet – 16 februari 1852, sida 3

Ytterligare om nöden i Wermland. (Utdrag ur ett bref från domhafvanden i orten, dateradt d. 4 dennes, infördt i Götheborgs Handelstidning.) Du nar icke misstagit digi fråga om den ytterliga nöden i Östmarks och Wermlands öfriga, dit angränsande, Finnskogar. — Annat än fattigdom har de: aldrig funnits och om menniskorna än vore säson englar, skulle de dock numera, äfven med den yttersta omtanka och ansträngning, aldrig kunna i der orten ernå annat, än den torftigaste föda för dagen, sedan skogarne, deras förra hutvudnäring, nu äro förödda och deras förädlade produkter gängna till andr: länder. Jordbruket som bestär af frostländta myro: eller äåkertäppor fulla med stenrösen och med ett ä släta berghällar hvilande jordlager, som på mänga ställen blott är nägra få tum djupt och der säder mycket snart förtorkas, kan i de mest fruktbara är endast lemna omkring !:del af den spannemålsafkastning, som folket för sitt ärliga lifsuppehälle behöfver. Återstoden har kunnat fyllas genom kol-försäljning, arbetsförtjenst och medelst skogsafbrukning, men nu då förra arets skörd totalt felslagit, emedar regnväder hela sommaren hindrade sädens mogrrad, och frostet slutligen förstörde kraften i sjelfva hal men, medan den ännu var grön samt nägon kärns ej ens hann att bildas, och då potäterna äfven bortfröso samt stannade i växten vid nötters storlek, äge: arbetaren ej bröd att dermed uppehålla sig under irbete vid milan eller anvan sysselsättning och är mindre att fylla de hemmavarande, ej arbetsföre baraens behof — med ett ord, han saknar förlag, son är nödigt för att kunna arbeta för morgondagens lifsuppehälle — han äger intet — han mäste atundas våra bundar deras föda, då han nödgas frän furuträdens bark hemta sitt lifsuppehälle och tillgripa der frusna halm, som hans på utmätnings-auktion nyss sälda nötkreatur ej ens velat äta. Dessa födoämnen användas i hemmet nägon tid, men då barnen derai börja bli utmärglade och krafterna aftaga äfven hos föräldrarna, begifva sig hela familjer ut på tigger, och de äga i sanning ej nägon annan utväg, om de icke hafva mod att hemma dö af hunger. Jag bar nyligen hört ett par fäder försäkra mig, att de heldre ville dö af svält, än tigga, om de blott hade mod att se barnen dö före dem, men att de ej mägtade ut härda det sednare, utan derföre nödgades tigga elle stjäla. Den ene af desse fäder, en 24 ärig gift mu afgaf denna förklaring nästlidne lördag, inför mir domstol, der han var tilltalad för stöld af nägot hufra som han behöfde till föda ät de sina öfver Jul-helgen. Grätande och ängerfull erkände han genast och omtalade sin nöd, säsom enda motivet. Han dömde: till 7. dagars vatten och bröd, men häktades icke. Derefter sade han mig att han fruktade ej för straffet. ty han hade ej på ett är ätit så godt bröd, som ha Hörde att arrestanterne erhöllo, men han fruktade för nöden hos hemmablitfvande bustru och 2 små barr och för det han sjelf skulle nödgas tigga under väger till Carlstad, emedan han ej egde det rivgaste at! lefva utaf. Upplyst om, att han skulle få kronoskjut: och fångförtäring, blef han nöjd i den deien, och änsman Robsahm lofvade äfven att rangera något för hans hustru. Hundradetals betlande familjer stryka nu öfver hela länet och anlita medlidandet i högre grad är mängen för egen bergning täl vid. Under min res säg jag flerestädes barn, rofvande å landsvägen i 16 3raders köld, på en öppen kälke, dragen af dess moder, hvilken, likasom hennes gående och tiggande medfölje, var föga skyld emot kylan. Färdas man förbi en dörr och finner der stäende en af nägra bräder hopslagen liten kista eller lär med lock och slädmedar derunder, sä är man säker, att i låren, om iocket öppnas, finna ett par svarta, i trasor höljda små ungar, som sofva och ej velat väckas, emedan modern är inne och fär sin hunger mättad, för att derefter kunna ge barnen di. Tillståndet är så bedröfligt, att det hos mig och mängen väckt de allvarligaste bekymmer. Länet gör mycket för sina fattiza, ja! mängen mer, än han förmär, men det förslär ej för de arma. Mänga socknar hafva organiserat matinrättningar för främmande fattiga, på det sätt, att desse pä vissa stationer erhälla mat under de: de genomtäga socknen. I Sunne fick jag genom kommunalstirelsen upplyst, att medeltalet af Östmarkingar, som sedan i höst dagligen genomvandrat och underhällits i Sunne, har varit 135 personer. Efter nägra yttranden om den insamling, som äfven i Wermland för nägra år tillbaka skett för nödlidande i medlersta Sverige, förekommer detta: Vid ofvannämnde insamling tilldrog sig att en fattig finne, Per Mattsson i Äskogsberg, då han, vid bidragens insamling i Östmarks kyrka för sin del lemnade en 12 sk. bko, begärde att få bifoga en medförd bit bakbröd, säsom prof på den kost, hen dagligen förtärde, på det man ej skulle bedöma hans gäfva vara alltför ringa, jemförd med tillgangarne. Fionarne hafva bjerta och trohet mer än de fieste bönder — samma Gud och samma lag som vi och vörda beggedera mer och ej mindre än deras jemlikar. METODERNA VETE RARE RÄTTEGÅNGSoch FOTISSAKER.