Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 3

inför lagen såsom sina barns syster, sönerna stodo under fadrens oinskränkta herravälde. äfven sedan de sjelfva blifvit familjefäder. Småningom mildrades dessa förhållanden alltsom staten blef mera demokratisk, men först genom kejsartidens lagstiftning blefvo hustrun och barnen fria. Hos de germaniska folken stod qvinnan högre än hos några andra nationer: hon var sin mans sällskap, biträde och vän. Men det var dock först genom christendomen, som äktenskapet erhöll sin fulla, ädla betydelse. Det är kyrkans odödliga ära och ett af de medel, hvarigenom hon trängt till djupet af folkens hjertan, att hon helgat familjeförhållandena, att hon proklamerat grundsatsen om äktenskapets oupplöslighet, att hon gjort den äktenskapliga troheten till en ömsesidig pligt. Under inflytelse af feodalsystemet fick dock familjelifvet och familjerätten en anstrykning deraf. Qvinnan var väl i fantasiens verld ett mål för en öfverdrifven dyrkan, men i det verkliga lifvet fick hon dock erfara tidernas barbari, der den fysiska styrkan ännu herrskade främst; då lagen nästan endast var till för beväpnade män, kunde qvinnan ej erkännas såsom med mannen likberättigad. Sönerna voro väl ej mera fadrens slafvar, men förstfödslorätten och länsförhållanderna upphäfde all jemnlikhet dem emellan. Genom feodalväsendets fall hafva dessa förhållanden måst gifva vika, ehuru mer eller mindre i olika stater, alltefter som de i mer eller mindre grad trädt ut ur medeltiden; qvinnan har blifvit mannens jemnlike inför lagen och med honom lika berättigad till egendom. Genom upphäfvande af förstfödslorätten, genom tillerkännandet af samma arfsrätt åt döttrar som söner, och genom upphäfvande af testamentsfriheten, har det naturliga förhållandet mellan syskon inträdt, men tillika jordegendomen blifvit mera rörlig och derigenom demokratien starkare, Många finnas väl, som frukta, att genom de gamla förhållandernas upplösning familjebanden skulle lossna, men talaren hänvisade dessa till det land (Amerika) der de nya åsigterna först gjort sig gällande och mest blifvit utbildade, och der likväl, eller kanske just derigenom,. qvinnan åtnjuter en större aktning än i något annat land — och der qvinnan saktas, der aktas också familjebanden och -sedligheten. Att förutsäga framtidens skapelser tilltrodde sig talaren icke, men fäste uppmärksamheten på den till utseendet tillfälliga, men i-grunden nödvändiga, liktidigheten emellan bemödandena för qvinnans fullständiga likberättigande inför lagen och för en allmän folkuppfostran. Häri visar sig samtidens djupa om ock omedvetna känsla af behofvet af familjelifvets förädlande; härigenom anvisas också den frigjorda, sjelfständiga qvinnan en ädel och för henne af naturen bestämd verksamhet på ett fält, der staten med all sin makt ej kan hinna målet.