Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 3

(Insändt.) Geamäle. Arrendatorn Carlsson, som lofvat meddela fullständiga handlingar rörande förhållandet med statfolket på Gängsätra, har hittills endast låtit i tidningarne införa betyg af enskilda personer, som besökt honom i hans hus, jemte hans eget svar ä landshöfdingeembetets resolution. Huruvida hans skriftliga beteende i denna sak vittnar om humanitet, en egenskap, utan hvilken man icke kan vara en god husbonde, om äfven bristen derpå nägongäng vinner öfverseende hos en så kallad god värd, derom behöfver icke spillas mänget ord. Besynnerligt förefaller det att den aflidne Fredmans förra husbonde nu förklarar sitt förut utgifna lagliga betyg om mannens nykterhet för falskt, och jag fär tillägga högst. besynnerligt, alldenstund han, (inspektor Åkerman) i vittnes närvaro på Bredviks gård, för någon tid sedan, inför mig förklarade högljudt: att orlofssedeln, som lemnades Fredman vid afflyttningen, var fullkomligen sanningsenlig och välförtjent. Det är icke storordighet och grofheter, som bevisa något, och en sak, söm icke är misstänkt, behöfver icke försvaras med ovett. Vid blifvande laglig undersökning, komma väl ocksä vittnen att höras inför domstolen, men icke i Carlssons hus. Mätte den välgörande allmänhetens deltagande för den arma enkan och de faderlösa barnen icke, genom deras husbondes bitterhet, afkylas. Anteckningslista för de menniskovänner, som täckas offra en skärf ät de behöfvande, finnes på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. Stockholm den 12 Februari 1852. P. Brandelius: bi