Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 1

oublikanska detachementets styrka och den ;raft fregattens bredsida kunde erbjuda och leraf sluta till stridens oundvikliga utgång. Denna sinnrika upptäckt gjorde ett slut på förskräckelsen för republikanerne, ehuru den visserligen icke väckte en alldeles oblandad illfredsställelse bland fiskrarne, ty, för att vara rättvisa emot: kustboerna, måste vi. tillstå att gamla Englands färger af dem icke betraktades med stort. vänligare ögon: än: den franska republikens. Genom-en särdeles egenhet var den tanke iskrarne hyste sins emellan om fregattens anxomst densamma som gjort sig gällande bland soldaterna, hvilka lågo i spridda grupper på sandredden. : Dessa republikens råa, men gudfruktigt: tillgifna söner, hvilkas hjeltemod oestod i att skaffa sig dagligt bröd och det nödvändigaste, hvilka svingat sig upp. genom en fabulös djerfhet, fulla af detta patriotiska nögmod, ; som stora: minnen uppväcka och som framkallar stora -handlingar, dessatappra oussar.sågo ingenting orimligt i den så oändigt. olika strid, som: de trodde stundade. Denna fråga blef diskuterad med ifver och retta i en grupp unga karlar, bestående af em till sex grenadierer, hvilka, i medvetanlet af deras. egen oerfarenhet i en så vigtig, örestående kris, trodde det vara bäst att ådfråga en gammal sergeant: med grånade nustacher, Denne man, vid namn Bruidoux, ann det mera: enligt. med sin värdighet att J genast besvara sina underordnades förfrågingar. Han tog derföre ur sin hatt en liten utig näsduk, utbredde den försigtigt på san