Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 1

ing 1 LtUUCWS JAÄVLOT VIL MYRLLOIBCL Kl. DO CIUWCIOUUU., 1 an och N:o 9 vid Hornsgatan; i Nybergs, N:o 11 Göth; mnigs, Regeringsgatan, i hörnet af Jacobsgränd; i J.: A. Kungsbacken; i W. A. Lindströms, N:o 11 Brunkeberg: Zööks vid Nybrogatan ä Ladugårdslandet; samt i S. I stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga. samma skydd emot husbönders behandling, som lagen stadfästat för alla andra eller för hela den af gammalt friborna delen af nationen, var helt naturligt. De hedniska åsig-: terna frodades ännu en lång tid efter kristendomens utvärtes antagande och under en sådan civilisationsgrad kunde icke öfvergången från träldom till frihet med ens ske så fullständigt att icke märkbara spår qvarblefvo från den förra. Men hvad som deremot synes orimligt, är; att nationen under de 410 år, som sedermera förflutit, skall hafva gjort så ringa framsteg i! humanitet, att husagan ännu i dag kan bibehållas uti sitt gamla: skick, såvälilagens bokstaf som i utöfning, samt att det ej blott är den. råaste, delen af -husbönder som försvara och tillämpa husagans från den hedniska träldomen; ärfda privilegium, utan att. äfven. de mera bildade samhällsklasserna och deriblandt sjelfva presteståndet, såsom vid sistlidne riksdag, arbeta för: upprätthållande: af detta priviAN da ej: bibehålles såsom endöd bokstaf, iderom öfvertygar dagliga erfarenheten, och serskildt anse vi-oss här böra åberopa det af Stockholms rådstufvurätt. nyligen afgjorda målet emellan. stallmästaren Sandels och kavalJerskusken vid -H: K: I Kronprinsens stall Söderberg, för hvilket mål i: denna tidning reIdogjorts,. och : hvilket tydligen: ådagalagt: den stränga tillämpning som ännu, äfven af dem som göra anspråk på :en s.k. finare bildning, I göres af lagens stadgande om husagaå: Att tilldela en-tjuf kroppsstraff; har så upprört våra: känslor, att denna bestråffning i all mänhet blifvit afskaffad; men att låta helatjenIstehjonsklassen stå -qvar under käppens godtyckliga wvälde,: finner man i sin ordning! Och hvarföre är detta i sin ordning? Jo, emedan tjenaren hör till familjen och derföre bör qvarstå under den familjerätt, som våra gamla lagar uppställt, och hvari husagan ingått såsom ett: väsendtligt elemönt, Detta var ungefär lagutskottets och ständernas vid sista riksdag skäl för afslag å de dål. af hir IL. Hjerta, A. Granfeldt och Wingel gjorda förslag om husagans afskaffande. Man ville icke ens lyssna till den af hr P. Berg föreslagna modifikationen, att husbonde, soml: enligt gamla och ännu gällande lagen ej får slå sitt tjenstehjon lamt eller lyttx, ej heller. skulle få slå det, så att väkomma, deraf till-. fogas. Man stannade vid den gamla grän-: sen: lamt eller lytt. Man ansåg sig böra bibehålla en historisk familjerätt... Men i hvad förhållande stod t. ex. kavaljerskusken Söderberg till Sandels familj? Låg väl i detta förhållande någon rättvis anledning. till Söderbergs pryglande? Hvad i öfrigt vidkommer lemningarne af den gamla :hedniska familjerätten i vår brottmålslag, så äro de.icke att anse annorlunda än såsom qvarstående ruiner från ett barbariskt tidehvarf. Att försvara den ena af dessa ruiner med dess sammanhang med de andra och deraf slutligen leda sig till allas förträfflighet är en lagstiftningsvishet som ej hedrar 19 seklet. Eljest kunde man visserligen säga, att så länge 3 i 30 Cap. Missgerningsbalken innehäller, att fader eller moder; som agar sitt barn så hårdeliga, att det får död deraf, endast straffas medhel ellerhalf mansbot, -efter som saken är till, kunna tjenstehjonen vara belåtne deröfver, att familjerätten icke uppenbart hotar hvarken deras lif eller lemmar; men kärieken till barnen är i alla fall så stor, att missbruk af den gamla familjerätten emot dem icke så ofta inträffa som emot tjenarne,: ehuru man äfven på de förra! eger bedröfliga exempel, enligt hvad erfarenheten nyligen visat här i hufvudstaden. Hvad vi här i korthet sagt om husagan afser blott att deremot något väcka allmänna opinionen; och icke att gifva en fullständig utredning af den vigtiga rättsfrågan ; men innan vi för i dag lemna detta ämne, skola vi framlägga landslagens och 1734 års lags stadganden, om .husaga emot tjenstehjon, :då våra läsare sjelfva kunna inse, huru stationär vår lagstiftning Varit i detta ämne. . I landslagens Sarama!a Balker, Saramaal medh Wilia XIX Cap. stadgas: Nu slar man Le gohion sitt, swa at thet warder af lambt eller lytt: Ligge thet i Lagha botum, som annat folk. ..Näpser han thy. för: bruth. sijn skälika: Wari ogilt. t I 1734 års lag har 2 i 36 Cap. Missgerningsbalken denna lydelse: Slår husbonde, eller matmoder, legohjon sitt, sä at thet warder ;theraf lamt eller lytt: ligge thet i laga bot, som förr är sagdt. Näpsa the thet skiäliga för brott thes ;.ware ogildta 4 Från 1442 till 1734 hade man således i förevarande fall icke hunnit längre i sedlig utveckling från den gamla hedniska träldomstiden, .och.dess, råa karakter, än att det prygelsystem -som det förra. tidehvarfvet. fann sig nödsakadt att inrymma åt husbondans, rätt, men icke åt husmodren, det blef vid den sednare tidpunkten äfven ett privilegium för husmodren, så att qvinnan genom lag emot sin tjenare erhöll. en barbarisk näfrätt, hvilken honmicke kunnat erhålla af Christophers: lag. Sådana hafva våra framsteg varit i denna riktHing skar a SNR PLA To DR AR kr r— TR IR RRA RI RTR ASSA råd Så AA Dr T fr— HR Br JA SJR Sf ANNA Tf ret fr I JR St fö PR et FEN Ån I fe OG UD me vt 6 publikanska detachementets styrka och dend kraft fregattens bredsida kunde erbjuda ochlr deraf sluta till stridens oundvikliga utgång. !t