Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 3

folkmängden fortfar att växa, var den utsigt, hvilken, i den mån Ricardos lära utbreddes öfver Europa, allt mer uppskrämde den med framtiden sysselsatta inbillningskraften. National-ekonomerne, för hvilka Ricardo egentligen skrifvit, och som egentligen studerade hans lära, beklagade, likasom han, den kamp de förutsågo. Långt ifrån att framkalla den, giorde de hvad i deras förmåga stod, att aflägsna den. Men hvad de i detta hänseende ej gjorde, funnos andra färdiga att göra. Det var kommunister och egalitärer.. De behöfde icke Ricardos biträde för att af Smiths och Says förklaring af jordäganderätten och jordräntan draga. den slutsats, att all äganderätt vore oförenlig med mensklighetens fortskridande i fysiskt och andligt hänseende. Men de funno i hans lära ett märkligt stöd för förkastandet af hela grunden för vär civilisation, och uppmaningen att dertill lägga en alldeles ny. Och den bitterhet, hvarmed dessa djerfva konsequensmakare af hans anhängare bekämpades, dolde illa den förlägenhet, hvari skolan mer och mer iråkade. Faran stod för dörren. (Forts. följer.)