Aftonbladet – 5 februari 1852, sida 3

(Insändt.) Berikiigande. (Om konventionen vid Kalix.) .3 : (Slut, fräntisdagsbl). Ingen kan ifrån min öfvertygelse rycka, att icke Gripenberg var en man rik på ära och tro, kos hvilken äfven den djupsihnigaste kasuist icke förmädde upptäcka skymten af något oädelet eller fegt uti hjerta och sinne stridande mot en ren fäderneslandskärlek: hans grundsatser såsom enskild, — embetsoch offentlig— man, voro för väl stadgade och kända, för att offras ät smädelsen. Med afseende på då förkle: nande orättvisa beskyllningar man har gjort honom, mä man doek ieke blunda för den ovedersägligaste prägeln ban sjelf har tryckt säsom bevis på sin rid derliga ära och sitt manliga mod, dä han trotsande sina vänners och högsta öfrerhets räd, samt sina fienders förföljelser, sjelf begärde en krigsrättsundersökning och utslag öfver sina göranden och lätanden vid Kalix, samt inställde sig inför depsämma i Stockbolm, dervid han till alla delar frikändess Han hade lika säväl som generalen J. F. Aniinoft och öfversten friherre Palmfelt kunnat undandraga sig.detta elda men mannens grundsatser och goda medvetande jöd honom att äfven frimodigt, säsom en ärans man och armåechef, offentligen framträda; ieke dä anande att, nära ett halft sekel derefter af okupnigheter framdragas till ett sinädelsens offer, Apmärkrvingsförfattaren pöstör, att herrar Bruzslivs pel Ekelund;: utideras utgifne Svenska historier, baiv framställt Gripenberg såsom en feg uslipg. Jag ber icke varit i tillfalle få läsa Bruzelii Svenska bhisto