Aftonbladet – 5 februari 1852, sida 3

Article Image
rökaren ar sr rd et TA RR ER 7 ge RE here oa fr RE or re ar och som blifvit overksammare, skulle få mer än förut. Men fördelningen af produkterna regleras alltid efter den verksamhet och det kapital som på ett arbete nedläggas: och handtverksständets, kapital och verksamhet kunde ej genom detta förbud ökas, utan dess verksamhet blef tvärtom genom tron på lagens undergörande kraft försvagad och kapitalet försvann från detta, ständ ännu mera än tillförne. Redan har detta förhällände öfverallt blifvit insedt af handtverkarne. På få ställen har lagen blifvit fullkomligt tillämpad och intresset för densamma har svalnat. Den erfarenhet, som isynnerhet Berlins handtverkare vunnit vid sina försök atttillämpa den, äro också ingalunda den angenämaste. Oupphörliga trakasserier och tvister hafva uppstätt mellan särskilda skrån, mellan gamla och unga mästare, mellan mästare och gesäller, mellan skräna och handtverksråden, mellan handtverksråd och magistrat, mellan handtverksräd och regering. Man kan ej säga att något parti, allraminst regeringen, är skuld härtill; men så går det, då man vill förvandla samhällsklasser, som ej hafva nägot annat gemensamt intresse än att idka sanima näringsfång, till politiska korporationer med styrelse och förvaltningsåligganden; de skola då jemt tvista och sönderslita hvarandra, tills olägenheter och svårigheter frän alla häll urarta till öppna partistrider. Dertill kommer. den tryckande pälaga, som blifvit nödvändig för bestridandet af handtverksrådets utgifter jemte tidsspillan o. s. v. Det har ock redan kommit derhän, att Berlinerhandtverkarnes tidning uppställt följande alternativer: antingen mäste lagen stricte genomföras, sådan den blifvit tänkt och sådan de lyder, eller ock mäste den helt och hållet afskaffas. Men man kan ej gifva lagen någon annan tydning än den som handelsministern sjelf erkänt vara den rätta. Det var blott skada; att lagen alltifrån begynnensen innehöll den motsägelsen, att änyo proklameral näringsfriheten, men på samma gång inskränka den mer än förut. Lagen af den 9 Februari ville väl ej helt och hället ställa sig på tvären mot näringsfriheten, men meningen dermed var, att så smäningom inskränka den sedan den till följd af skränet inom handtverkerierna troddes hafva förlorat sitt stödi allmänna opinionen. Så skedde dock ej. Den allmänna meningen, som före och under revolutionen med sin omedvetna kommunistiska rigtning ifrade mot konkurrensen, har just till följe ef denna lag fätt en alldeles motsatt riktning. -(Budbäraren.) mee ; — Vi meddela ur Gefle-tidningen Norrlandsposten följande: Religionsfriheten i Amerika, bedömd af en --5 Svensk. En af vära förre, mycket aktade medborgare, Jon Andersson i Hille, har nyligen till en af sina härvarande anhöriga från Amerika skrifvit ett bref, som i ofvansagde ämne innehåller en mängd reflexioner, som förtjena att bebjertas, äfven om en viss liten skärpa skulle förefinnas deri uttryckt emot vära svenska prester, hvilka torde ursäkta den rättframme republikanen hans öppenbjertiga och utan tvifvel äfven ärligt menade omdöme. . Sedan han omtalat, att Han under Guds omsorgsfulla hägn äterkommit .från en resa till Kalifornien, hvaraf den jordiska fördelen ej blef så stor som det förmodades, meny; likväl längt större än om han varit hemma, fortfar han (vi begagna utan ringaste förändring hans egna ord): . En stor fördel ega vi här, hvilken j saknen i Sverige, nämligen Frihet: frihet i lekamligt och andeligt hänseende. Man tryckes icke här af tunga skatter af snart sagdt otaliga benämningar såsom i Sverige. Hvar och en, äfven den fattigaste, kan, om han vill arbeta, inom nägra är besitta sin egen jord och vara välbergad. Jorden är särdeles fruktbärande och dei med ganska ringa arbete ji, förhällande till fädernesländets jord. Or att de fattigesi Sverige, som vill arbeta,-vore här! De skulle då snart,-om-de finge håfva helsan, befinna sig i välständ. Här är ock frihet i andeligt hänseende. Man behöfver icke här tvingas af menskliga bud och stadgar i de ting som Gudi tillhöra, emot sitt samvete såsom i Sverige. Icke heller är man tvingad underhålla legoherdar, hvilka väl äta det feta, kläda sig med ullen och slagta det gödda, såsom Herren genom profeten vittnar. Nej, så icke här. Väl fins det sädane, dock på längt vär icke sä mångtaliga här som hos eder. Här är icke ovacligt att se en lärare med ringa verldslig vishet,-dock likvälegande andeligt ljus och lefvande erfarenhet i andeliga ting, vittna. om sanningen med längt-större välsignelse än den lärdaste prest, som saknar erfarenheten. Här är ock tillåtet (och så borde det vara öfver hela jorden) för hvar och en som vill och kan, att för sina medmenniskor förkunna Guds vilja och räd om deras salighet. Här äro inga, emot Guds tydliga ord, menskliga stadgar, som förbjuda troende själar att sammanträda till gemensam uppbyggelse på deras aldraheligaste grund Jesus Christus. Ingen behöfver, derföre att han ieke kan uppfatta allt säsom mängden, blifva dömd till höga böter och landsflykt. Nej, i andeliga ting är det här tillätet att bandla efter egen öfvertygelse och detta af det enkla skäl, att hvar och em mäste svara för sig sjelf inför Gud. Väl äro här också mänga villoläror gängse, mänga olika röster , höras; men äfven detta kan på sätt och vis hafva sin stora nytta med sig, i det ati detta allt drifver hvar och en, som icke är likgiltig om andeliga. ting; att läsa och ransaka Skrifterna huru det sig förhäller. Ja, mängen i andeligt hänseende sofvande, som i Sverige i mänga är vandrat sin tid fram i likgiltighet, har, sedan han kom till Amerika, just af nämnde förhällande vaknat upp ur sin slummer samt blifvit en troende christen. Jag är fullkomligt. öfvertygad om den stora nytta religionsfriheten skulle medföra i Sverige, ty i andeligt hänseende skulledä visserligen inträda bättre förhällanden. Mängen, hvars mun nu är tillstoppad, skulle då framträda och förkunna fridens evangelium. Ja, mängenp af de nu i stilla. ro. sofvande. presterna skulle dä; till följe af de andeliga rörelserna som framträdde, jagas upp ur sin slummer och tvingas att bege sig på stridsfältet, der de mäste gnugga sömnen ur ögoneu, ock detta till sin: stora lyeka samt sina medmenniskors bästa. Ja, Guds rike skulle då i fosterlandet tillvexa mer, än nägonsin: förr.: Härpä hafva vi de ojätaktigaste bevis af religionsfriheten i Förenta. Staterna samt andra länder der: den eger rum. Väl invändes att då skule alla möjliga villoläror få predikasför folken; ja visst: men. vi mäste ock ibägkommarat Guds ord finge ock predikas-:af hvar och en com hade förmäga och kände sig: dertill kallad. Och der er sådan frihet egt rum hafve--vi aldrig-exempel på-ati I Guds sak förlorat, nej tvärtom vunnit och vunnit mycket. Men jag vet väl, presterskapet lägger sig emot en sädan frihet; ty de veia väl att deras graflugn derigenom skall störas; Derföre äro de flesta af svenska presterna lika rädda för denna frihet son; för pesten. Likväl vet jag att Gud kan, trots dera: t motständ, lossa det svenska..Sion ur dess babyloniska fångenskap. Äpnu. ärsjag hvadavi. kalla Lutheran, men jag är icke af den öfvertygelsen. att det.icke finns sanna christna äfven inom andra bekännelser. Nej, jag har genom erfarenhet lärt, att de finnas; säväl hos Metbodister, Baptister, Presbyterianer, Kon-l! gregationalister, Independenter m. fl. som Hos oss. Ochs-mähända flere troende äro ibland dem än ibland Lutheranerne, ätminstone är! förhällahdet säsom: jag säger Lutheranerne i Sverige, Et Bland andra underrättelser i brefvet heter döt:l! ;Esbjörns hafva helsan ochimä bra. Han Kar:300:) dollars understöd af Hemmissionen här ärligen, utom l: hvad han kan hafva af Svenskarne.,, Han är nusny. lr igen hemkomimen från en längre resa har i Förenta . Staterna... Denna resas ändamäl var att insamla me-l; det:gedom: frivilliga bidrag till kyrkörs byggaänderför Svenskar här: Detta Jyckades bra. Den som nmestli härtill bidrog vår mamsell Lind, som gaf 1500 do); Pre svenska kyrkor äro här redan under byggnad. ji Bsbjörn ämnar sig ej mer till Sverice.n ESR SR RA YT RIPA då vin Ve 2 TN fr Kn äg KR KT JEN Kr Inn KO OT KS ON OM br Br Mn MG FR I DR KR KR NR KR I KA KR ÅR PR HAR AA fe Ft fe FT

5 februari 1852, sida 3

Thumbnail