Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 2

blott i händelse han icke upptäckt några spår f den saknade nordpolsfararen, Det oaktadt rände han tillbaka, sedan han gjort ett fåängt försök att framtränga i riktningen af S:t Iohns sund. Så hafva äfven det förflutna rets expeditioner återkommit, utan att bringa ss någon kunskap om den nu sedan sex är görlotnde sjömannen. Blott. en förhoppning återstår. I den af apteri Penny upptäckta genomfarten kunde han föjligtvis ännu finnas. Haf och land söder1t, såväl som vesteroch österut från Welington-kanalen, äro genomsökta; likaså en större del af Prins-Regents-Sund, och ingenstädes här man upptäckt ett spår. Sådana unnos i sjelfva Wellington-kanalen, och då ranklin alltid yttrade förkärlek för denna väg, har han troligen tagit den, och har då sannoikt seglat genom Victoria-kanalen, hvilken, efter allt hvad man kan tro, ändar i en stor polarbassin, ty isen drifver ifrån Wellington-kanalen utåt, och kapten Penny fann temperaturen mildare ju längre mot norr han kom. L denna riktning måste Franklin ha fullföljt sina upptäckter, tills hans skepp blefvo inneslutna af is. Det återstår blott den frågan; om han sjelf och hans besättning ännu kunna varå vid lif, då de voro försedda med lifsmedel för blott fyra år. De som förstå saken vifla icke på möjligheten. Dr Rae, en medem af Hudson-bay-kompaniet, densamme som visade sig så verksam redan vid de första efterforskningarne efter Sir J. Franklin, ir fullkomligt af denna tanke. Han sjelf öfvervintrade 1846—1847 i Repulse-viken med