Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 2

om, derföre att-han visste, att han ej skulle få mer un en sup sjelf, tog en annan med sig, som ingening hade att lemna. Mig kan det visst göra detamma, ty jag kunde gerna gett er en kanna bränin hvar, om jag velat, men jag tycker ej om att; e er öfverlastade och derföre tyckte jag att detkun-! le vara nog med en sup.x Om förhällandet verkligen sä passerat som företående referat antyder, så skulle vi förmoda, att! stt så oskickligt beteende icke får onäpst passerd. — Red, af Skara Tidning yttrar om samma sak: Till den upplysta allmänhetens stora förundran, och den oupplyste klassens bittra harm, har en kyrsoherde, som nyligen emottagit ett pastorat, tillåtit ig att, sedan han af församlingsboerne uppburit irets tertial, näst påföljande söndag, frän predikstoen, hälla en särskild straffpredikan öfver usel spannnål, m. m., tillkännagifvande att hans traktamente, som gafs till folket, väl mindre till -beloppet, dock var bättre i godhet, än vara plägar. Vi hade icke rott, att man kunde med-skäl oftentligen framkasta shikaner öfver det man emottagit; än mindre hade vi förmodat, att den plats, hvarifrån höras himmeens ord till jordens folk, skulle med slika missljud skäras. Man har ansett denne mans förhällande vara i strid med 2 kap. 2 kyrkolagen; hvarest förjudes: att af hat och otidighet anföra sine egne och undras trätor ; äfvensom man, med goda skäl, kan pästä, att folket, genom dylika, för ort och ställe alldeles olämpliga tal, väl blifva förbittrade, men ej förbättrade. Det rätta hade naturligtvis varit, att icke mottaga den sämre spannemälen, sävida kyrkoherden egde att, till följd af konvention, bättre forIra. Här ligger dock prest-eden emellan, hvilken så lyder: särdeles vill och skall jag de fattige, öfver deras vilkor och förmåga, icke stränga och besväran, kyrkol. 22 an S. Och fattige finnas nog på landet i missväxtär, äfven bland hemmansbrukare. Från alla landsorter klagas öfver en af väta bortskämd och illa bergad gröda, samt att det deraf tillredde röd, och mjöl till kokning, förorsakat sjukdomar. — Man läser i Örebro Tidning: bVid bruksägarnes sammankomst den 27 Jan. valdes till deputerade vid innevarande ärs revision i jernkontoret hrr G. E. af Geijerstam, Bengt von Hofsten och Lars Lindberg, samt till bruksegarnes ordförande intill) nästa ordinarie ädes slut öfverstelöjthanten grefve G. Wach I anledDing af väckt fråga pm vissa, gru hytteoch bruksrörelsen angäende, ämnens be g hädanefter, hvilka tillförene till en del varit näl för den administrativa delen af de numera indragna bergstingsrätternes åtgärder, beslutade bruksegarne attanmoda vederbörande bergmästare om utlysande af särskildta sammanträden för bergverksidkarne inom de fordna bergstingslagen, helst i sammanhang med de ännu lagstadgade masmästaremötena, der sådana kommunala ärenden kunde tills vidare blifva föremäl för gemensamma öfverläggningar och beslut. De närvarande bergmästarne uti Nya Kopparbergs och Lindes samt Nora bergslags och Nerikes bergmästaredömen yttrade sig äfvenledes skola efterkomma denna begäran. Äfvenså antogs af Nya Kopparbergs och Lindes bergmästaredömes bruksegare ett framstäldt förslag om hällande af särskilda hammarsmedsmöten, i ändamäl att derigenom hos smidesarbetarne väcka samma intresse för yrket och dess framsteg, som de sednaste ärens masmästaremöten visat sig kunna framkalla hos hytte-arbetarne. — Såsom tillägg till hvad vi anfört om förloppet vid bolagsstämman med Örebro-Norajernvägsbolag, meddela vinu de väsendtligaste uppgifterna ur direktionens vid stämman uppläste berättelse. Till dato uppgäfvos 233 aktier vara tecknade. Den beslutade förskottsinbetalningen, af 100 rdr banko pr aktie, var fullgjord af alla utom 16 aktier, för hvilka dock förskottsmedlen förmodades blifva i Henriksmessan inbetalte. — I anseende till ovissheten huruvida ett bolag för Köping-Hult-banan kommer att uppstå, och de olika förhällanden som i denna händelse uppkomma, hade direktionen icke kunnatsedan sista bolagsstämman vidtaga alla de förberedande ätgärder som eljest varit möjliga, utan inskränkt sig till följande: a) att läta definitift upn-5 linien emellan Nora och Ervalla; b) att till K ingifva arbetsplan och kostnadsförslag, hvarö vor dock K. M:ts beslut ännu ej kommit direktionen : nia; ec) att för banko rdr 3450 inköpa qvarteret : :orren i Nora stad, som blifvit bestämdt till station: d) att i England efterhöra pris å rails, hvårå svar rhållits att sädane kunna fäs för 5 sterling pr ton, fritt ombord i engelsk hamn; e) att annonsera om !cverans af sleepers, hvarå äfven anbud till betydliga belopp inkommit, men som ej kunnat antagas i ar:egende till ofvan angifne orsaker; f) att uppgöra öfverenskommelse om engågement af arbetschef; g) ai: redigera och granska bolagsordningen, så att deus.zima nu kunde föreläggas bolaget; hvarfötutan direktionen till kommittn i och för Köping-Hult-banan 2gifvit svar på ätskilliga af kommitten framställde frigor. — Vi meddela ur Hernösands-Posten följande: Förgäfves hafva vi hitintills väntat få se nägon utnämning till den länge lediga kronofogdetjensten i Ångermanlands södra fögderi... Om någon gäng tjenster förblifvit en längre tid obesatta af brist på skickliga sökande, så är man deremot uti ifrågavarande fall färdig säga, att samma förhållande nu inträffat, emedan motsatsen eger rum. De trenne ä förslaget uppförda äro nemligen allmänt aktade, erkändt duglige män. Då emedlertid en af dem, som nära 3:ne ärs tid förestätt tjensten, redan: före dess ledigblifvande skötte den på ett sätt, som förskaffat honom landshöfdingeembetets förord, och man mäste antaga, att en regering alltid sätter största förtroende till sina egna embetsverk och af dem har att påräkna de tillförlitligaste uppgifter, så kan. man icke annat än förundra sig öfver det långa dröjsmälet med nämnde tjensts tillsättande. Man vore i betraktande häraf färdig antaga för sannt, hvad ryktet förmält, att en viss inflytelserik f. d. riksdagsman skulle med sitt anseende ä högre ort motverka latidshöfdingeembetets förord och att regeringen, icke helt och hället sluten för sidoinflytanden, derigenom blifvit försatt i villrädighet. Men då ett sådant antagande strider mot den värdighet och sjelfständiga hällning, som man hos en regering alltid bör kunna päräkna, äterstär för oss ingen annan orsak såsom rimlig att antaga, än att sökandernes egen duglighet och tjenstemeriter gjort regeringen villrädig i denna: fråga. Att hon icke blindt följer af auktoriteterna gifna förord, kan ingen förtänka henne; önskligt vore dock, om hon hastigare kunde decidera sig; än hon i denna fräga tyckes göra.p — Få af våra läsare torde veta, att vi ännu hafva qvar ärftliga pastorater. Posttidningen för i går innehåller en af Lunds Domkapitel utfärdad kungörelse, enligt hvilken den eller de, som (på grund af ett anfördt benådningsbref) anse sig vid återbesättandet af Åhus, Rinkaby och Gustaf Adolfs församlingars regala och ärftliga pastorat hafva några anspråk, böra dessa inför Domkapitlet anföra och styrkan. Dermed förhåller sig så, att konung Carl XI, som en gång genom prestens i Åhus rådighet UL Ive Se Bi MATSON VISE BETER PC NPA. VR