Aftonbladet – 4 februari 1852, sida 2

— Handels-tidningen i Götheborg innehåller en insänd artikel om ett rätt kuriöst och högst olämpligt föredrag, som en prest i Skara stift hållit från predikstolen i-år första söndagen efter trettondedagen. Vi förbigå reflexionerna i den insända artikeln, och referera endast de utdrag ur det hållna talet, som bladet anför, och hvarest man läser följande: Första söndagen efter trettondedagen, då predikan var slutad och bönerna lästa, och man väntade att presten skulle gå för altaret, stannade han dock qvar och regalerade församlingsboerne med ett högst uppbyggligt tal. Med anledning af de nyligen till hohom, såsom församlingens pastor, aflemnade såkallade ,presträttigheterne. hembar -han till. församlingen sin tacksägelse: Sedan fortsatte han på ungefär föl jande sätt: En och annan ibland er lär dock tycka att-kyrka och prest är en: alldeles öfverflödig sak. J han gett mig så dälig säd och så däligt mäl.Jag har visst tecknat mig dem till minnes i min bok ; men det kan göra detsamma, om de stä der eller ej, de stå dock alltid i en annan bok — — — — — — — — — — Och så han j klagat, att j fingen för -liten traktat, emedan j ej fingen mer än en sup. Bränvinet är en sak som jag gerna skulle se vore. borta och villen j förena er med mig, så skulle vi göra gemensam sak och alldeles lägga bort det. Jag fördömer ej bränvinet, ty jag super sjelf och då nyttjar jag bränvinet som preservativ; men jag super aldrig mer än en sup sjelf och derföre vill jag. ej ge andra mer än en också, men den som j TT den var god, det vet jag, ty den var destillefadiNjäeker SLS — — Se —— — — ÖOch så var det. en,