Aftonbladet – 30 januari 1852, sida 2

:Ipet, som brann liggande tvärs för vinden. Dess stormast gick först öfver bord och seJdan fockmasten , och en ansenlig tid gick förbi innan mesanmasten föll; och genast derefter märkte jag en svag explosion af krut. JInnan detta skedde fingo vi i sigte ett fartyg som gick emellan aktern af vår båt och det brinnande skeppet. Vi ansägo detta fartyg vara destineradt på långreså, emedan det gick under bottenrefvade toppsegel. När detta seglade förbi på mellan 5 å 600 alnars afständ, anropade vi det flere gånger med våra förenade röster, förstärkta aftörtviflans hela kraft. Det svarade oss och gigade mesan, vi trodde att det ämnade komma oss till undsättning. Jag skall aldrig glömma det djupa andedrag af hopp med hvilket jag varseblef dessa förberedelser, och icke heller bitterheten af den känsla, med hvilken jag såg det breda ut sina segel mot vinden, (och segla rundt omkring aktern af det brinnande skeppet, medan det lemnade oss åt vårt öde. En kort stund förut hade jag på kort afstånd i styrbord om oss märkt en båt, som jag tror var giggen, med, som det syntes, omkring ett halft dussin personer om bord. en började nu ropa på hjelp, hvilken icke heller vi nu kunde försöka lemna, emedan jön gick så högt. fr fortfor någon tid, hvarefter nödropen olötsligt upphörde, och som jag sedan aldrig såg båten, fastän jag ofta högst ängsligt 8ag nig omkring i denna rigtning, så -kan jag ej nnat än hysa den bedröfliga öfvertygelsen tt den delat de andra båtarnes öde,