Aftonbladet – 30 januari 1852, sida 2

ter, hvarvid vårt roder bröts af och vår bå nära till hälften blef uppfylld med vatten. Jag stod i fören och ropade att man skulle kapa loss den andra båten, och vända dess fö mot vinden, hvilket mr Vincent, som stod aktern, redan hade börjat att göra, och knappi var detta gjordt, innan annalkandet af en fruktansvärd väg genom svallet, och på hvars topp våra båtar godt redde sig, gaf oss anledning hoppas att vi ändock skulle kunna öfverlefva denna förskräckliga natt. Det var ikväl fåfängt att försöka rädda dem som drunknade rundt omkring oss. Den minsta fvikelse från vinden i en sådan sjögång skulle 1afva fördränkt vår farkost. Bakom oss spridde let brinnande skeppet ett sken, som up lyste uimmelen och hafvet hela mil omkring. Framör tycktes himmel och haf möta hvarandra i n mörk ourskiljelig massa, hvarvid vågornas medelbara annalkande antyddes af ett bruande ljud, i det deras toppar bröto sig långt fver våra hufvuden i en lång hvit rad af kum, som på ett bländande sätt återkastade kenet från det bakom oss brinnande skeppet. I denna belägenhet, utan föda eller vatten ;y vi hade kastat öfver bord vårt enda lila attenfat för att lätta båten, då den var nära tt sjunka), utan kompass eller roder, och nåra ibland oss endast halfklädda, förblefvo yi nära tre timmar, Vincent i aktern och jag i ren, för att gifva akt på vågornas annalstde och gifva manskapet befallningar attrol. styrbord eller babord, så att fören hölls kt emot vinden. E Under hela denna tid rodde vi emot skep-: