Aftonbladet – 29 januari 1852, sida 2

hämndeplan uppgjordes samma natt. Görgeys brott är svart och afskyvärdt, men Kossuth lär ej fri från tadel. Kossuths sista bulletin ,omtalade segern och gjorde rätt åt Görgeys förtjenst af den lyckliga utgången — denna förtjenst, som han köpte med priset af sitt blod — och i samma ögonblick måttade han åt sin rival det hugg, som skulle fälla honom till marken. Kossuths svaghet ursäktar ej .Görgeys brott, men vi tro att hade den sednare då lyckats att sätta sig i besittning af diktaturen, skulle Ungern ej hafva gått under. Det var guvernörens önskan att koncentrera armeen, och hade denna plan blifvit utförd, skulle utan tvifvel seger hafva blifvit följden, ty Ungerns stridskrafter, 180,000 man och en talrik landtstorm, voro icke mycket underlägsna fiendens i antal, och deras mod hade redan blifvit pröfvadt. Görgey förekom koncentreringen. Aulich var nu krigsminister och Dembinsky general en chef. Kossuth skref det ena brefvet efter det andra med .uppfordring till Bem att taga öfverkommandot. Bem var sysselsatt i Wallachiet; med ett ord, ingen visste hvem som skulle befalla och hvem som skulle lyda. Den 11 Juli gåfvo patrioterna guvernören eu serenad. Han tackade från en balkong i ett glänsande tal, som vann åhörarnes hjer. tan, men midt igenom den svällande harmonien i hans ord skorrade missljudande hans hat till Görgey. Han sade: Fäderneslandet framför allt! Skulle en man befinnas trolös nog att föredraga sitt personliga intresse för det allmännas väl, så skulle jag mörda honom inför edra ögon; med mina egna händer skulle jag slita hjertat ur hang bröst och trampa det i stoftet. Detta gick och gällde blott såsom ett hot i allmänhet, och den 28 Juli skref han till Görgey det aldra vänligaste bref, Han säger deri; Jag tror med er att Dembinsky glömt allt, och Messaros ser blott med Dembinskys ögon. För att slita tvisten föreslår han att icke utnämna någon ny generalbefälhafvare, utan sjelf åtaga sig detta ansvar, Görgey