Aftonbladet – 29 januari 1852, sida 2

Sverska Tidningen contra Norska grundlagen. Vi meddela nu det svar, som Morgenbladet hvars bref från Aadalen Svenska Tidningen just hade åberopat såsom stöd för sitt anfall mot Norges författning, nu gifver på detta anfail: Då vi förliden söndag meddelade Svenska Tidningens nyärsbetraktelser öfver Sveriges lyckliga till stånd i jemförelse med Europas öfriga stater, särdeles värt eget land med dess ytterligt demokratiska författning, dess representation, som utesluter landets mest kunskapsrika personer, dess outvecklade näringsflit, dess djupt grundlagda kommunistiska rörelser, då deremot förnuftets och lagarnas säkra makt j synnerhet har sitt hem i Sverige; ansägo vi det icke mödan värdt att vidfoga nägra betraktelser; vi ansägo det hela säsom en retorisk grannlät, hvars enkilda ord icke borde tagas i dess strängaste och bokstafligaste bemärkelse, och meddelade den såsom ett kuriosum, till hvars rätta bedömande man icke behöfde nägra päpekningar. Vi hafva emellertid sednare fått ett handgripligt bevis på, att dessa yttranden voro vär ärade kollegas fulla allvar. Det sednast hitkomna numret af Sv. Tidningen innehäller nemligen en vidlyftig afhandling.öfver de så kallade kommuniströrelserna i Norge, af hvilken. det visar sig, att han verkligen tror eller åtminstone vill få sina läsare att tro, att det här i Norge stär helt olyckligt till, och att samhället hotas med upplösning, endast på grund af statsförfattningen. Dä han här icke låter det förblifva vid en tom deklamation, utan verkligen anför sädant som ätminstone för den mindre väl underrättade skulle kunna hafva utseende af argumenter, vilja vi. också fören gäng visa honom den uppmärksamheten att svara på nägra af hans yttranden. Om än detta, med afseende på vära egna landsmän, torde vara öfverflödigt, är det dock tänkbart, att vi derigenom kanske kunna bidraga till att skingra nägra af de villfarelser, som i brödrariket synas vilja försvära den opartiska betraktelsen och rätta uppfattningen af vära förhäl. landen. Afhandlingen knyter sig förnämligast till de betraktelser från en tur till Aadalen, som för nägon tid sedan stod att läsa i värt blad, och som vi, ehuru vi i ganska mycket icke voro af samma mening som författaren, underläto att; beledsaga med kommentarier, emedan vi icke utan den högsta nödvändighet — och den var här icke förhanden — bruka an