Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 2

Gossarne sakna mig hemma, jag måste gå och lemna denna lilla älskling sedan jag kysst henne. Om jag kan få mod dertill, så skall jag berätta för Will allt hvad som har blifvit sagdt mellan oss två. Han må komma och se dig, får han icke det? Min far, är jag säker om, skall blifva glad att få se honomp, svarade Susanna. Det sätt hvarpå detta sades, lugnade Anna Leighs oroliga hjerta genom öfvertygelsen att hon-icke gjort Will någon skada med hvad hon hade sagt; och sedan hon många gånger kysst den lilla och ännu en gång med tårfulla ögon innerligt välsignat Susanna, återvände hon hem. HI: Denna natt förblef Anna Leigh hemma; det var den enda natt hon gjort detta på flera månader. Till och med Tom, läskarlen, såg med förvåning upp från sina böcker; men i detsamma påminte han sig att Will icke hade mått väl, och som denna omständighet fordrat hans mors uppmärksamhet, så var det ganska naturligt att hon stannade hemma för att vårda honom. Och ingen vård kunde vara ömmare eller fullkomligare. Hennes kärleksfulla ögon tycktes oafvändt hyila på hans ansigte, hans allvarliga, sorgsna, bekymmerfulla ansigte. När Tom gått till sängs, lemnade modren sin plats och utan att vara sedd af Will, der han satt betraktande elden, kysste hon honom på pannan och sade: Will, min gosse, jag har varit hos Susanna Palmer!) Hon kände darrningen under hennes hand, som hon lagt på hans axel, men han teg för någrå minuter. Derpå sade han: Hvarföre gick ni dit, min mor? Hvarföre, min gosse; det var naturligt att jag skulle önska att se den som du hade kär;