Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 2

folket-satt till honom, desto mer har han -behof af g upplysta, samvetsgranna räd. Detta är anledningenls till bildandet af ett statsråd, hädanefter. regeringens verkliga rådgifvare,första hjulutvexlingen i vär nya organisation, en förening af män, beredande lagför-), slagen i särkilda kommissioner, diskuterande dem un-7 der allmän sammankomst inom slutna dörrar, utan!. oratoriskt prål, och derefter framläggande dem till? lagstiftande församlingens antagande. I Sålunda är makten fri i sina: rörelser, upplyst på! sin väg. Hvilken skall nu den kontroll blifva, som utöfvas! af församlingarne? i En kammare, som har titel af lagstiftande försam-! ling (corps legislatif), voterar lagar och skatter. Den är utsedd genom allmän valrätt, utan omröstning medelst listor. Folket, väljande särskildt hvarje kandidat, kan bättre uppskatta hvars och ens förtjenst. Kammaren är icke sammansatt af mer än omkring tvähundrasextio medlemmar. . Deriligger en första garanti för öfverläggningarnes lugn, ty man har i församlingarne alltför ofta sett passionernas rör lighet oeh hetta tillväxa i samma proportion som ant:ilet af deras medlemmar. Den redogörelse-för sessionerna som bör upplysa nationen, är icke, såsom hittills, öfverlemnad ät hvarje särskild tidnings partianda; en officielredo; sörelse, redigerad under uppsigt of kammarens president, är den enda tilätna. Lagstiftande församlingen diskuterar frittla gförslaget och antager eHer förkastar det; men der. inflickar ej på måfå dessa ameridementer, som ofta derangera hela grunden för ett system och sammanhanget af det ursprungliga förslaget. Medsä mycket mera skäl har den icke, heller detta pariamentaniska initiatif, som utgjorde källan till så grotwa missbruk, och som tillät hvarje deputerad att vid alla tillfällen träda i regeringens ställe genom att fran 1lägga förslag, föga omsorgsfullt v tarbetade och föga grundligt genomtänkta. Då ministrarnf icke längre äro närvarande i kammaren, och lagf örslagen understodjas af talare från statsrådet, skal i icke tiden förödas med fåfänga interpellationer, lättsinniga anklagelser och passionerade strider, hvilke.s enda ändamål var, att störta miniIstrarne för att efterträda dem; Lagstiftamde församlingens öfverläggningar skola säledes blifw:i2 oberoende; men orsakerna till fruktlösa stormar och uppträden hafva blifvit undanröjde, en helsosam längsamhet införd vid lagförändningarne. Nationens opabud skola moget öfverväga sina vigtiga värf. En annan församling tager namn af Senat. Den skall sammansättas af de elementer, som i hvarje land utgör ett lagligen berättigadt inflytande, utmärkt namn, förmögenhet, talang och gjorda tjenster.: Senaten är icke mer; säsom pärskammaren, ett matt ätersken af deputerade kammaren, upprepande efter nägra dagars mellanrum saämma diskustioner på en annan tonart. Den är värdaren af grundlagsfördraget och de med konstitutionen förenliga rättigheter, och det är endast med afseende på de stora principer, på Hvilka värt samhälle hvilar, som den pröfvar alla lagar öch för verkställande makten föreslår nya sädana. Den mellankommer, vare sig för att reda hvarje stor svärighet, som kan uppstå under lagstiftande församlingens fränvaro, eller för att förklara grundlågens lydelse och vaka öfver det som är nödigt-för dess utöfning. Den eger rättighet attannulera hvarje godtycklig och olaglig handling; och åt njutande sålunda denna aktning, som tillkommer en corps, sysselsatt att pröfva stora intressen eller tillämpa stora grundsatser, uppfyller den i staten de fordna parlamenternas oberoende, helsosamma, konserverande roll. Senaten skall icke, säsom pärskammaren, förvandlas till en högsta domstol: den skall bibehälla sin karakter af högst.a medlare; ty en politisk corps räkar alltid i missk redit dä lagstif:arnes helgedom gö res till en brott räls-domstol. Domarens opartiskhet sättes alltför ofta i tvifvel och han förlorar sitt höga anseende inför op inionen, som stundom gär ända derhän att anklaga honom säsom verktyg för passionen och hatet. En högsta dor astol (haute cour de justice), vald inom den högre domarecorpsen, med medlemmarne af hela Frankrikes departementalräd till jurymän, skall ensam unde rtrycka attentater mot statschefen och den allmänna säkerheten. Kejsaren sade till statsrådet: En konstitution är tidens verk; man kan icke lemna en nog öppen väg åt förbättringarnes. Också har den närvarande konstitutionen bestämt endast det, som var omöjligt att lemna i ovisshet. Den har icke i en ogenomtränglig cirkell inneslutit ett stort folks öden; den har lemnat en ganska vidströickt utväg ät förbättringarne, så att det i stora kriser, mä finnas andra medel till räddning än det olycksbringande tillgripandet af revolutionen. I samräd med regeringen kan senaten modifiera allt det, som i konstitutionen icke är öfverensstämmande med grundprinciperna; men hvad angår modifikationer i sjelfva dessa grundprinciper, sanktionerade gen om edra röster, kunna de icke blifva deme fast ställda förr än de mottagit eder bekräftelse. Sälunda förblir folket alltid herre öfver sitt öde. Ingen gruw ndprincip förändras utan dess vilja. Sädana äro de tankar, de grundsatser, hvilka j bemyndig ;at mig att tillämpa. Mätte denna konstitution gifv: a värt fädernesland lugna och lyckliga dagar ! Mätte den förekomma återvändandet af dessa inbördes stridler, i hvilka segern, huru ligitim den än må vara, dock alltid är dyrt köpt! Mätte den bekräftelse j gifvit på mina ansträngningar välsignas af Ihimlen t Dä skall freden vara tryggad sä i det inre som ystre, mina önskningar skola vara uppfyllda, min sändni ing fullgjord. Tnuilerie-palatset, den 14 Januari 1852. Lowis Napoleon Bonaparte. KONSTITUTION, Upprättad på grund af det genom voterinA1gen den 20 och 21 December 1851 af FranIlska folket åt Louis Napoleon Bonaparte vgif