Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 1

ANNONSER emottagas ä Aftonblads-kontoret vid att det är kungen eller drottningen, som leder ärenderna och sjelfständigt, efter sina ministrars: räd fattar de beslut, som synas;honom (henne) mest. öfverensstämma med folkets väl. Hvem har sagt att fursten, blott är till för jatt teckna sitt namn, om hans makt också är så kringskuren åf ;remedier. som Sv. T. med rätta uppgifver. Fursten är till för att vära den förste medborgaren. Det är drottning Victorias och henneg8 gemåls lycka, vi ville nästan säga storhet; att hafva insett detta, Hon föregår sitt kön i alla qvinliga dygder, och nåtionen är ej otacksam. Hennes kungliga Consoört, anstränger sina krafter till befordrande af landets ädlaste intressen, och nationen ger honom gerna äran deraf. Det är sänt att äran är till en del. äfven en yttre. Äfven Georg IV delade den, ehuru man hos folket i de trakter, som vöro skådeplatsen för hans råa nöjen, ännu får höra hurudan den äran var beskaftad. Men denna hyllning, som engelsmännen guand-meme och oberoende af personligt anseende egna sin monark, är för ingen del den lumpiia servilistiyKvartilbSvT. vill göra den. Engelsmannen ser i sin mönärk en personifikation åf folket, af samhällsordningen, af lagen. Hamn vet att dennå -regent, vore den till sin persönlighet än så förkastlig, aldrig kan uträtta något ondt; derföre har han intet:skäl att hata honom, men han vet också att den monark: som har god vilja kan uträtta otroligt godt; ock derföre är det så lätt att i detta: land blifva älskad. Men det är också något annat som förtjenar att märkas när man talar om engelsmannens aktning för regenten. Den som ej har aktning för :sig sjelf, kan ej hysa den för andras En gelsmannen har i allmänhet den höga sedlighet, det allvår; den upplysning. och den fris het, som berättigar till sjelfaktning, då fransmannen, vän vid slafveri under styrelsen ända ned i de lumpnaste detaljer af sitt enskilda lif; icke-är uppfostrad-att lyda en 6 emedan han ihvarje ögonblick måste lyda polisgensdarmer. Vi kunde rätt väl. vänta oss, att Sy. T. skulle kalla den aktning, som å; rådets sida bevisades -konungarne under frihetstiden, för en förödmjukaride ironi. Vi tala ejom! den råa och cyniska Fredrik I, hvars seder ej voro särdeles egnade att fillvinna honom någons aktning. Gustaf II:s godhjertade fader och snillrika moder kunde göra mera anspråk. på en sådan aktning. Men det hör till konservatismens väsende att: kasta all-Mmöjlig skugga på frihetstiden, detta tidehvarf; som: är: vaggan för vår högre odling, vår industri och vår friare företagsamhet. Det var en tid för stora strider och störa persönligheter, som väl med tiden torde komma att skädas i ett nytt ljus, och det verkligt stora den innebär åtnjuta mera rättvisa. Hvad det närvarande Sverige angår, så är det sant, att den stora massan af allmogen är ;kungligt sinnad. Bonden är nemligen van. att konungen personligt skall stå till tjenst att afgöra frågor om nummerhästars tjenstbarhet, i besvärsmål tilldömma barnauppfostringsbjelp och stadfästa kyrkovaktareutnämningar:. (säsom i verkhg mening mönarkiskt, såsom motsatsen mot republikanskt, antaga vi, om ej hela, åtminstone det ojemförligt största flertalet af nationen.) Denna trångsinnade monärkism, denna fordran att konungen skall vara byfogde, åberopas ofta af de könservative såsom något godt. Vi anse det såsom en lemning af patriarkalism, som numera gör ingenting godt, men mycket ondt. Bonden förspiller ej sällar en stor del af sin dyrbis raste tid med vandringar från Norrland eler Skåne till Stockholm, för att ,söka: rätt :Hog majestätet, och vet icke huru litet. kofungenh med bästa vilja kan hjelpa honom, Är det nyttigt att denna fördom qvarstår? Huru långt bättre vore ej både förkonuäg och-undersåter ett omvändt förhållande, sä att menigheterna finge lära att styra Sig sjelfva; och konungen använda sin dyrbara tid odelad att följa landets, tidehvarfvets. oeh kulturens aldra största frågor. Vi hafva för någon tid sedan talat om mängden af de obetydliga mål som belasta styrelsen, och som äfven enligt de konservatives medgifvande göra det omöjligt för styrelsen att taga något verkligt stegframåt i förbättringar. Hvarföre vill man så ha det? Kanske för att deri likna de absoluta Wasaregenterna, som skötte landet Tik-som man sköter eit Hushåll, Men Gustaf Wasag och Carl XI:s tider äro förbij och svens sken välsignar deras minne utanattönska els ler behöfva dem tillbaka. Det skulle vara intressant att; någongång jemföra det olika sätt, hvarpå en regentfamilj. är populär i Englandioch Sverige, Särdeles eget skulle det vara att: undersöka orsaken hvarföre i England monarkens person — sås som nyligen skett — kan framställas på .scenen, kan figurera i Punchs. träsnitt, utan att. derför äfventyra att förlora det minsta af folkets aktning. Utan tvifvel derföre, att Eng. lands monark står utom partierna och aldrig kan göra sig opopulär annat än genom Pper-. sonliga laster. Om. han verkligen behöfver 1 desplaggen var gjordt.af en klädning, tillhvils Iken hon och hennes dotter köpt tygettills