Aftonbladet – 24 januari 1852, sida 1

desplaggen var gjordt.af en klädning, tillhyils ken hon och hennes—dotter köpt tyget—tills sammans: i Rochdale. ; Hon stod upp och lade sina händer välsige nande öfver Susannas nedböjda hufvud. Gud välsigne dig och bevise. dig barmhertighet, såsom du har bevisat den. mot detta lilla barn ! . 5 . Hon tog den. lilla varelsen i sin famn, glattade bort sin. sorgsna min till, ett mildtleende, och kysste det: ömt, i det hon flera gånger upprepade: Nanny, Nanny, min lilla Nannyl: Snart. hade hon ställt. sig. in. hos. barnet 3 det såg henne i ansigtet och log emot henne. tillbaka: : Det har hennes ögon, sade hon till: Susanna, -. Jag såg henne aldrig, som jag vet. Af den likhet som. ni finner med tyget.i det lilla klädesplägget, tror jag att det. mätte vara hennes barn, Men hvar kan hon vara? Gud veta, sade: Anna Leigh; jag vågar ej tro att hon är död. Jag är viss på att. hon icke är det.s Nej, hon är icke död... Då och. då blir ett litet paket instucket under. vår. dörr, hvilket kan. innehålla. omkring fem shilling, en gång. var det. tio tilll och med. dubbelt, just ett halft pund. Med alltsammans har. jag samlat ihop trettiosju shilling för Nanny. Jag rör dem aldrig; men jag tänker mig ofta den fattiga modrens tacksamhet mot Gud, då hon bringar dessa penningar. Min far ville ställa polisbetjening till vakt vid dörren, men jag sade nej dertiily ty jag fruktade att om hon märkte att man vaktade. på henne, så skulle hon icke komma, och det tycktes mig vara en-ålltför helig sak att lägga hinder ivägen för; jag kunde ej ha hjerta att göra me Ack, om vi blott kunde finna henne! Jag