Aftonbladet – 22 januari 1852, sida 2

öre on ER VD Ro an AR a fr sr DTE vidt sorti möjligt, tillegna sig dess vanor och skick. Visserligen hållas äfven föredrag öfver: ämnen som angå arbetsklassen närmare — öfver naturkunskaperna och dessas tekniska tillämpning ; men föredragen hafva vanliger måst så ordnas till innehåll och form och så. llustreras genom pikanta experimenter, att de: kunnat bringas i samklang med halten af det. öfriga, — det vill säga att äfven de skulle: kunna passa för en aristokratisk salong och: utgöra ett särskildt sätt att fördrifva tiden, till omvexling med de mera hvardagliga utvä-garne för samma ändamål. Hvad helst dock: arbetaren må genom allt detta kunna vänta. — icke är det den så ofta omordade varbetets: ärav eller medlen att förvärfva aktning åt ar-betet såsom arbete och åt arbetaren såsom. arbetare. I stället för att inom sin egen krets möjligen kunna intaga något af de främsta. rummen, kan han svårligen påräkna annat än ett bland de yttersta inom -salongsverlden,. eller — för att låna en jemförelse ur den samhällsklass, der rangen har sitt högqvarter— ungefär som när det någon gång, ehuru sällan, har händt att en man af de äldsta adliga och genom sina historiska anor högst i bördsvärdighet uppsatta ätterna låtit göra sig till baron, och i utbyte mot något af de högsta numrorna inom sin egen klass, beko mmit det sista inom sin nya. Någonting dylikt kan arbetaren icke undgå vid sammanträff.ndet med salongsverldens verkliga befolknings, hvilket sken af hvad man kallar fin verld han: inom en bildningscirkel än må hafva lyckats: att tillegna sig; han kommer deri ändå aldrig; längre än till skenet. I saknad af den dag-liga öfning i vissa redan från barndomen in-lärda sällskapsbruk, som sätter den äkta pre-geln på den egentliga salongsbefolkningen,, och i saknad äfven af de hos denna befolk-ning vanliga färdigheterna i öfrigt — t. ex. att: med ledighet uttrycka sig på vissa främmande: språk, att med en viss säkerhet och ofta eji utan. en vidsträckt om än ytlig sakkunskap: döma om konstens dramatiska, plastiska, pit-: toreska och musikaliska företeelser — skall han alltid. af den i allt detta invigde smart: igenkännas som profan, huru sorgfälligt ham än må hafva anlagt adeptens kostym. Vill man lysa — lysa säkert — genom flärd, så måste man hafva gjort flärden — jargonen — representationen — skenet kort sagdt — tilll sitt förnämsta yrke; men samhällets skapande: medlemmar — de må skapa inom konstem eller slöjden — hafva uppenbart helt andra: yrken, eller i ordets egentligaste mening mot-satta. Med det nyss anmärkta är likväl meningen: icke det minsta att klandra bildningscirklarne: eller förneka deras gillens nytta för våra lands-män bland-arbetsklassen; om än savima slags nytta ej skulle förorda dem i Nordamerika, i England, eller till och med i deras hemland Tyskland, emedan nationallynnet icke derpåkallar dem för samma behof. Vi erinra nemligen om en bekant egenhet hos Svensken — en dygd till grunden och en brist i ytan — den att ej sällan råka i förlägenhet inför derå han tror sig öfverlägsna i bildning, och huru denna blyghet beröfvar honom den så ofta i samhällsförhållanden nödvändiga förmågan att göra sig gällande för hvad han verkligen är och kan. Flurn mången konstnär, huru mången slöjdidkare, huru månget snille med rika anlag har ej i vårt land trånat bort utan förkofran och utveckling, i följd af sin tafatthet inför dem som kunnat bistå honom, eller sin blyghet att träda frimodigt fram vid rätta tillfället! Huru mången af naturen på det lyck-ligaste begåfvad. har ej nödgats stå tillbaka. för medelmåttan, när den denna vanligen åt-följande fåfängan gifvit henne djerfhet nog att föra sitt lilla värde till torgs, medan den förbisedda förtjensten genom sin försagdiet och förlägenhet tillåtit sitt stora att allt vidare åsidosättas. Det är mot denna brist, som bildningsgillena utgöra ett verksamt botemedel; långt mindre dock genom de i alla fall ofullständiga sällskapstalanger arbetaren der möjligem kan. förvärfva, än genom de tillfällen, som stundom der erbjuda sig att betrakta salongsbildningen på närmare håll, att genomskåda. den bländande ytan och märka hvilka småsaker: glansen oftast är ämnad att hölja och förgylla. Vid upptäckten häraf försvinner snart den blyg het, som fördomen om verldsmannens omätliga öfverlägsenhet alstrat, och den sålunda. upplyste står ej längre häpen och mållös, när behofvet fordrar att han skall granska en sak med lugn och yttra sig derom utan förvirring. Förmågan att undersöka och tala med lugn är äfven mer omedelbart en af bildningscirklarnes frukter, i följd af tillfället för deltagarne att hålla föredrag öfver ämnen, hvari de äga sakkännedom; och detta är en öfning; af stor betydenhet för arbetaren i Sverge, eme-dan han merändels äger utsigten att en gång såsom medborgare deltaga i rådplägningarne om sitt lands kommunala och politiska angelägenheter, hvarvid färdigheten att granska andras åsigter :och framställa sina egna ofta har en så afgörande vigt. Bildningscirklarne visa sig sålunda hufvudsakligen såsom medel till arbetarens beredelse: för det medborgerliga lifvet, för hans yttre förhållanden till samhället, men jemförelsevis mindre till hans utbildning för sitt yrke och hvad dermed står i samband. Bildningscirklarnes boksamlingar och utlåningarne derifrån äro för det sednare ändamålet det väsendtligaste. ; Detsamma gäller om Arbetareföreningarne, och i ännu högre grad om dem ibland dessa, der arbetarens sociala ställning lemnar hufvud,Som du villv, sade h on sorgset; msåledes : resa vi, det är afgjordt. RESER få ST . a KRESOE 6 FOREYISESSIS. SRV JUN JOE