Aftonbladet – 22 januari 1852, sida 1

olycka. Då läsningen var slutad, satt han ännu med nedböjdt hufvud i djup och dyster tystnad, Men hennes ansigte var ljusare än det hade varit förut på dagen. Henneslögon blickade drömlikt, som om hon såg en syn; småningom drog hon bibeln intill sig, och sättande fingret under hvarje ord; begynte hön altmed, låg röst läsa högt för sig sjelf; hon läste om igen uttrycken. ar bitter sofg och djup förödmjukelse; men framför allt dröjde och gladde hon sig åt fadrens ömma emottagande af den ångerfulle sonen. På detta sätt tulbrägtes juldagsaftoren på bemmanet Upclose. Snön hade dagen före begrafningen fallit i tunga. massor öfver den mörka, ojemna heden. Det svarta och stormdigra himlahvalfvet låg tyst och slutet öfver den hvita jorden, då de bortförde den döde från det hem, : Hvilket så länge hade känt hans herrskaremakt. Två och två följde de sörjande, utgörande en svart procession, under deras krokiga marseh öfver den obanade snön till Midne-Rows kyrka, än försvinnande i någon håla på den frusna heden, än sakta klifvande upp för de branta höjderna. , Man dröjde icke länge efter begrafningen, ty många af grannarne, som åtföljde den döde till grafven,.Häde långt till sitt hem, och de stora, hvita snöflagor, som sakta föllo ned, voro förebud till en uppstigande storm. Endast en gamrhal vän ledsaade enkan och hennes söner till deras hem. Gården Upclose Hade under flera generationer tillhört. slägten Leigh; och likväl Köjde dess besittning dem knappt öfver en arbetares stånd. Der voro bohingshus och uthus alla i gammaldags stil, och omkring sju tunnland mager och ofruktbar mark, hvilken de aldrig egt ett tillräckligt kapital för att odla; de kunde svårligen räkna derpå för sitt underhåll .och det hade varit brukligt att uppfostra