Aftonbladet – 21 januari 1852, sida 2

seringen synes dock hatva varit angelagen det anderrättelserna härom ej allt för hastigt sprid-g des bland förstädernas befolkning, och manlsg anmärker i detta hänseende, att det vanliga afficherandet af Monitören på märiernas portarir uteblifvit den dag de ifrågavarande dekreternalc atfärdades. Dessa deporteringar kunna också jt ej uudgå att blifva fröet till ett allmänt missnöje, ett bittert hat mot den nuvarande styrelsen. Hvar och en deporterad qvarlemnar utan tvifvel talrika anförvandter, vänner ochi bekanta, hvilka säkert ej så lätt skola förlåta Louis Napoleon att hafva åt gula feberns hemland anförtrott deras fäder, söner, bröder eller vänner. Mången representants förvisning eller deportering skall äfven väcka ond blod bland nassorha i Paris. De hafva med förtroende och tillförsigt blickat upp till dessa folktribuner såsom sina uppriktiga vänner och försva-I rate. De skola säkert ej utan bitter saknad i, se sig beröfvade på samma gång dessa smalf förespråkare och den press, som tillförene fört deras talän. I Så svårt det är att erhålla några tillförlitliga! underrättelser om stämningen i Paris, så börf G 1 jar. dock en och annan vink framskymta om: ett-ganska allmänt missnöje bland arbetarne. Detta missnöje är dock i allmänhet stumt. Det till en otrolig grad utsträckta spionerisystemet låter hvar och en frukta att för ett g oförsigtigt yttrande se sig ställd för krigsrätt eller deporterad till Cayefine. Arbetarne qväfva sin vrede då de se frihetsträden falla och ; orden liberte, Egalite, fraternite utplånas från nationens minnesmärken, och endast en Och 3 annan suckar: Manhade åtminstone kunnat låta oss behålla dettal NÅ Stundom, synnerligast då vinet lösttungans band, ger.sig dock missnöjet luft, och man ser då och då på offentliga ställen soldater blifva föremål för skymfningar och icke sällan för handgripliga anfall af personer ur hopen. De med :sednaste post ankomna tidnin-; gar meddela nya berättelser om dylika till-: , 4 ; dragelser. En icke mindre anmärkningsvärd symptom; är den opposition mot den rådande regimen, som börjar uppenbara sig i de högre kret-! sarne, och som, då den saknar pressen och ;: tribunen för att gifva sig luft, börjat verka i salongerna. Regeringens egna organer erkän; na detta faktum och det har synts styrelsen så vigtigt, att den låtit la Patrie framkömma med en ganska allvarsam hotelse i afseende på de följder för hvilka de biottställa sig, hvilka göra sig saker till detta nya slags; fronderi. Man blottställer sig,, heter det i; Patrie,, . xatt uttrötta regeringens långmodighet och att tvinga den att betrygga framgången af den organisation af samhället och den genont staohesdtgarder, VIKS ifrån att för närvarande ligga i dess afsigter., Medan vi tala om det motstånd, som på: åtskilliga håll börjar törspörjas mot styrelsen, vilja vi äfven omnämna ett i Paris kringlö-; pande obestämdt rykte, som ganska allmänt. troddes på börsen och der väckte en liflig! sensation. Det försäkras nemligen, att i Al-! gerien en stark spänning är rådande, och att stämningen inom armåeen derstädes är Angen-. ting mindre än god. Man tillade, att under ett militär-upploöpp den nya generalguvernören, general Randon, blifvit massakrerad. —Det kan ej dröja länge innan man erhåller be-! kräftelse eller vederläggning i afseende på rykten om händelser åf en så omätlig vigt. Såsom betecknande för det närvarande rättstillståndet i Frankrike kan anföras, att de 5 å 600 personer, hvilka, såsom vi ofvanföre omnämnt, blifvit afförda från Paris till Havre för att der sättas. ombord, blifvit af krigsrätterna dömde till deportation, uti hemliga sessioner inom lykta dörrar, på grund endast af inlemnade angifvelser och utan de anklagades hörandes a i Sa Såsom vi redan i går omnämnt, har underrättelsen om fångarnes på Ham frigifning och transporterande öfver gränsen bekräftat sig. Saken Var ännu endast gehom obestämda ryk-; ten känd i Paris, och det är från Briisselsom vi omidenna händelse. erhålla följande de-! taljer: Den 8 dennes på morgonen underrättades de sexj fångarne, Changarnier, Lamoriciere, Bedaeu, Leflö, Charras och Baze, att fängelseportarne skulle öppnas 1 för dem, men med: vilkor-att de alla begäfvo sig tilll England. Flera bland dem protesterade: genast mot4 detta bestämmande; af det land; dit-de: skulle begifvatj sig. Föreskriften lärer dock icke varit sä bestämd, att de icke:ganska lätt erhöllo medgifvanden: i detta afseende. Endast mot general Leflö synes man hafva! varit obeveklig, så att då han samma dag affördes t från Ham, beledsagades han af tvenie polisagenter c ända till Doyre. De öfriga fängarne erhöllötillständ att begifva sig till nägon stat på kontinenten. Alla önskade afgå till Belgien: Denna deras begäran bifölls dock icke, och endast Changarnier och Charras erhöllo tillständ att stadna i Belgien. Hr Baze och general Lamoriciere, hvilka sist underrättades, mäst 1 RESAN ETEN SARS TANT SEEN jeslagarinnå: var ej rädd! Polisen är derts Polisen! allt blir snart brate — — Orden:n Polisen! Polisen!, gingo som en löpeld, somltr en befriande lösen från mun till mun. Jagt såg de hvita handskarne röra sig i luften öf-v ver menniskomassans hufvuden, och i samma ls ögonblick fördelades den, liksom genom troll-H makt, der blef utväg, luft, rum, rörelse; fol-tg ket strömmade åt olika sidor, och äfven jag, r jemte m:rs Höwitt, kunde komma utföre trap-s pan, till hvilken vi länge syftat, och nedidet)s stora rummet på botten igen der man, oak-j1: tadt svärmen af menniskor, dock aldrig löptelg fara af en sådan skockning. Hertigen af WelEk lington var denna dag äfven i kristallpalatset;d som han ofta brukat besöka, men kunde denna j gäng ej uthärda folkträngseln — som varld större än den varit någon gång tillförene.n Tvenne polismän mäste taga den gamle fält-!b herren emellan sig och bjelpa honom : urlF trängseln och ur palatset igen. Folket, som lj nu kände igen honomy gjorde väg för honomlli hurrande. Det var i synnerhet i det så kallade 7Tran-t sept, den praktfulla genomskärningen, mellan-s rummet i kristallpalatset, som man lätt kundela se och niuta af fölklifvet. Här, emellan del!k