Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 2

PTE TESEN HOSTA (OO Morning Post, hvilka båda då ännu kundeanses. såsom lord Palmerstons organer, på det estämdaste förnekade, ett sådant förhållande samt förde ett språk, som icke saknade utryck af en viss undfallenhet för Ludvig Nasoleon. Såväl Times som flera andra engelska tidningar hafva sedermera uppgifvit, att örste ministern lord John Russel ade funnit sig föranlåten att gifva den engelska ambassadören. i Paris lord Normanby direkta instruktioner, om hvilka statssekreteraren för utrikesärenderna lord Palmerston icke hade erhållit: kännedom. I De nyaste och fullständigaste uppgifterna i detta ämne, som kommit till vår kännedom, innehållas uti en artikel i Le Pays för den 4 Januari. Då denna tidning äfven hörer till dem, som slutit sig till Ludvig Napoleon, bör den hafva varit i tillfälle att erhålla åtminstone halft officiella underrättelser, och artikeln förtjenar ur. denna synpunkt uppmärksamhet. Vi meddela derföre här det väsendtliga af dess innehåll: Händelserna den 2 December, — säger le Pays — uppväckte naturligen i London en rörelse af öfverraskning och tvekan. Lord Palmerston ensam uppfattade genast deras vigt och töljder. Han förklarade till vär ambassadör, att man redan länge bordt vänta den kris, som nu utbrutit; att sedan striden en gång var börjad, man måste önska att presidenten finge öfverhanden, emedan hans framgång skulle försäkra ord aingen och stärka styrelsen; och att för öfrigt afgörandet tillhörde Frankrike. ; Lord Palmerston föranledde genast en konselj för att underrätta sina embetsbröder om det svar han sifvit på den franska ambassadörens meddelande. Lorderna John Russel; Lansdowne;weh framförallt Grey påstodo, att man hade alltför mycket hastat att om statskuppen den 2 December uttala. en mening, hvaråt dens ställning som uttryckte den nölvändigtvis gäfve en officiell karakter; att man hale bordt iakttaga en klok äterhällsamhet och afbida sakernas vändning i Frankrike, och att i alla hänfelser lord Palmerston icke hade bordt handla utan at rädfräga drottningen och hela kabinettet. Ministen för utris ärendena svarade, att han hide blivi tillräckligt sammat under de allmänna ätendesas behandling, för att sjelf kunna uppfatta vigtn dch följderna af sina ord, och att, om han efter 4( ärs utöfning af makten, icke vore auktoriserad att sara på en fremmande ambassadörs meddelanden -utn att vara nödsakad att sammankalla konselj och undfå 16 persooers samtycke dertill, så vore halicke i ständ att acceptera en sädan ställning, ej hller att uppfylla funktioner, på detta sätt bestämda och kringskurna. Under det att detta passerade i-London, försäkrar man att lord Normanby adresserad till foreign-office rapporter, hvaruti han i de mörliste färger framställde presidentens handling, Brgäfves skickade lord Palmerston till Honom instrutioner i enlighet med det sprik han hade fört med franska ambassadören; lord Normanby svarade, tt han trodde sig böra iakttaga den allvarsammastelterhällsamhet emot den nya styrelsen, visa henne en beräknad köld och förblifva i en diplomatisk väntan; Lord Palmerston kunde icke föblifva likgiltig för den engelske ambassadörens antgna ställning, han lät honom förstå, att det är hvaje agents skyldighet att följa de befallningar han fhottar, och att det vore ministern för utrikes ärendina, som ensam egde att föreskrifva engelska regerågens utskickade till främmande makter det uppföralde de egde att iakttaga; att efter hans äåsigt det fore en dålig politik att visa sig misstrogen emot Iis Napoleon, och att i stället för att i hemlighet upana de olika skiftoingarne af hans framgäng, dt vore bättre att se honom öppet i ansigtet för (tt förstå hans afsigter och rätt uppskatta hans. hanlingar. Dessa energiska anmärknigar, af hvilka vi endast framhålla syftningen, föranlåde en brytning emellan lord Palmerston och lord Ndmanby. Denne sednare började en direkt skriftvexlig med lord John Russel och andra ministrar, mer elfr mindre fiendtligt sinnade emot ministern för utrkes ärenderna. : Tisdagen var konselj ; der ryktbare Finsbury-adressen afhandlades der länge, nen intet beslut fattades. Lord Palmerston mottog gmma afton ett bref från lord John Russel, hvilken, gdan han efter konseljens slut begifvit sig till drottnivfen, skref till sin embetsbroder: att man hade funnitdet vara bättre för tjensten, att lord Granville, leddrot af konseljen, öfvertoge administrationen af foredn-office. Detta var att under en ovillig form, som icke uteslöt lord Palmerston ur kabiletet, i sjelfva verket afsätta honom. Han förstod fet; och på ögonblicket Detta tilldrog sig om tisdagen sent på qvällen, och besynnerligt nog publicerade Times ridan ondagsmorgon detaljerna af denna ministeriel4 kris, liksom om han hade känt dem i förväg. : Vi tro oss kunna försäkra, att degå hafva varit de egentliga orsakerna till lord Palmfstons afskedsta. gande, och sädana de omständighfer under hyilka det försiggätt. t ; Emellertid fortgingo händelsernai Frankrike; den allmänna hänförelsen med afseende pä händelserna d. 2 Dec. kunde icke längre lemna d främmande makterna i ovisshet om presidentens fimgäng ; det franska folkets bifall stadfästade, hvad ågelsmännen kalla den lyckade statskuppen. i Det brittiska kabinettet förändra då ställning och lord John Russell och hans kolleger höllo till mr Walefski, vär ambassadör, alldeles åmma språk, som lord Palmerston hade hällit redan första dagen. Men denne :hade såsom habil statman redan förutsett händelsernas gäng; han hade ped klokhet och öppenhet visat välvilja emot Frankrike, under det att hans efterträdare, mera försigtig än förutseende, endast hyllat framgången. å ar . Huru det än må vara, lord Palmgston har genom sin onåd fätt en betydelse, som det icke är möjligt att: misskänna. Alla partier söka nima sig honom ; hr dITsragli inbjuder honom till förbpd med sig. De radikala finna uti honom grunden til en af dessa lagliga agitationer, för hvilka England ofta är skäde nrg hållas redan i KS en och i andra delar af Lon i Li irmi Manchester, m. fl. Rone: å Tävernen ST irmingham; Lord Palmerston har, efter sin afång ur ministören, dragit sig utom -rörelsena tillbak! På sitt landtgods, Parlamentets öppnande skall fr honom blifva en anledning att på ett fullstänaigt stt offentliggöra de in-. och utländska intriger, som läfva föranledt hans fall, och vi äro öfvertygade, atthan skall upptaga denna fråga med en-statsmans estämdhet och med den öppenhet, som höfves en må af äran. Så långt Le Pays. Läsaren Nå sjelf bemöda sig att uti denna framstälning af förloppet urskilja det faktiska från len förgläggning, som tillhör tidningens pariståndpunkt. Att en personlig Hiisshällighet emellan premierministern och lord Palmersto hade uppstått i anledning af den sednaäres jelfrådighet, bekräftas äfven af kabinettets gen organ Globe, som redan efter lord Palterstons afefter den skulle slutas. Jernvägstgen hunno med möda komma undan hvaranda denna afton, så många voro de, och så tät följde de å hvarandra, Flera gänger måte tåget, i vilket jag satt ctadna undar ven. varnadt