Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 2

sigter!... I sanning, tänkte jag, det är förlåtligt om egaren till en sådan borg, ärfd från tappra fäder, och lefvande i dessa omgifningar, rika på stora minnen, vid hvilka hans familjs historia är förenad — det kan vara förlåtligt om han blir stolt i sitt sinne! Der går han — the Earl!... sade i detsamma mannen, som visade mig genom rummen; och genom ett fönster åt borggården till såg jag en lång, mycket mager gestalt, med hvita hår och klädd i svart frack, gå långsamt med lutad rygg öfver den gröna planen midt på gården, Det var egaren af denna stolta boning, den gaml!e Earl af Warwich! Hur ensam han gick der, hur lutad mot den soliysta, gröna jorden, som gömde hans maka, och snart skulle gömma honom sjelf! , , , Han satte sig till häst och såg då bättre och raskare ut; Så red borgherren ut genom den höghvälfda borgporten, Men det såg ej stolt eller ståtligt ut. I den lilla staden Warwich bar allting Warwiehs namn, och Warwichs vapen, värdshus, bodar, gamla torn och kyrkor; ett återsken af feodaltiden, af borgens makt och borgherrns höghet, som jag är glad att ha sett i dess egendomlighet. Från Lemington reste jag på jernväg till London. London. — Polisbetjenterna i London, i England. — Besök i Kristallpalatset. — Den stora expositionen. — Det svenska namnet. — Den lilla machinen. — Englands storhet. — Sistå dagen af expositionen. — Prins Albert Samma afton som jag kom till London kommo omkring femtio 3 sextiotusen personer dit de olika jernvägarne. Det var sista veckan af -den stora utställningen i kristallpalatset, och alla som icke hade sett den ännu, och alla som ville se den ännu en gång, skyndade att begagna denna sista vecka, hvar