Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 1

. EB. Axelsons vid Handtverkaregatan å Kungsholmen. RE. Sa I mansättning. Om anledhingarne till den ädle lordens entledigande hafva de mestskiljaktiga j uppgifter blifvit satta i omlopp, och nyfikenheten på de förklaringar, som i det snärt ånyo sammanträdande parlamentet i detta afIseende icke kunna uteblifva, har derigenom blifvit ännu meraspänd. Vi äro icke invigde i diplomatiens hemligheter; men den allmänna uppmärksamhet; som lord Palmerstons afgång ådragit sig, och den Jomätliga vigt, som Englands politik i närvarande tidpunkt har för Europa, gör det till en .pligt emot våra läsare att åtminstone redogöra för de olika versioner om den timade förändringen inom det engelska kabinettet, hvilka inom den europeiska pressen hittills varit synliga och kommit till vår kännedom. Vi meddela :derföre på ett annat ställe i detta blad en öfversigt af de i utländska tidningar förekommande nyaste uppgifterna om anledningarne till lordens afgång, hvilka företrädesvis ådragit sig vår uppmärksamhet, och taga oss friheten att derpå äfven fästa våra läsares. Om den förändring i Englands utrikes politik, som man förmodat blifva -en följd al lord Palmerstons afgång och lörd Granville inträde i kabinettet såsom den förres efterträdare, vilja vi här blott yttra några ord. England är öfverhufvud icke detland, hvars vare sig inre eller yttre politik -beror af en enda person. Icke ens Storbritanniens regering, kollektivt tagen, kan efter godtycke.bestämma riktningen af denna politik, likasom den icke heller kan behandla; Englands förhållanden till utrikes makter såsom ett frimureri, en ordenshemlighet, såsom det ännu sker i ett och annat: land, som dock inbillar sig att äfven hafva en konstitutionell :styrelse: Britiska regeringens politik måste i hvarje tid vara ett uttryck af de åsigter och sträfvanden, som delas. af Storbritanniens parlament, framför allt af. dess underhus; och underhuset gillar icke någon utrikes; politik — minst i närvarande tidpunkt. — som icke gillas af den jengelska nationen. i: Frågan blir således: har någon sådan förändring uti den engelska nationens åsigter, sympathier eller intressen på den sednaste tiden försiggått, hvaraf man kunde sluta, att England nu skulle vara: mera benäget än förr att sluta sig till de absolutistiska makterna och den reaktionära politiken? Och om detta icke vär fallet, är det väl sannolikt eler ens: tänkbart, ättunder sådant förhållande den britiska regeringen skulletill följe af en enda mans afgång ur ett kabinett, Isom dock. utgöres af 15 eller 16 personer, belt och hållet förändra den politik, som detta kabinett följt alltsedan den 6 Juli 1846, och som: under. denna tid varit gillad af: det årligen sammanträdande parlamentet och i dess allmänna syftning godkänd af nationen? Den som med någon uppmärksamhet följt uttrycken af den offentliga meningen i Engand om det europeiska fastlandetsangelägenbeter under de sista åren, lärer svårligen kunna besvara dessa frågor med ja. Ehuru ; utmärkta statsmanna-egenskaper lord Palmerston än må hafva — och dessa hafva icks ens af hans afgjordaste motståndare blifvit förnekade: — och ehuru stor benägenhet Tiga kabinettet: han än ud omkaså det BE hafva ådagalagt, synes det oss vara: att nog alltför högt öfverskatta det inflytande, ban såsom statssekreterare för utrikes ärendena haft, samt i och med detsamma -att alltför djupt nedsätta hela det öfriga kabinettet, -om man tror att han, i sin nyssnämda egenskap, kunnat åt ledningen af Englands hela utrikes T politik under en följd af år gifva en riktning, lsom varit i någon mån. väsentligen afvikande Ifrån den; som förste ministern lord John Russell och det öfriga kabinettet i sin helhet gillat. Då för öfrigt lord Palmerstons afgång hvarken medfört någon upplösning af kabinettet eller ens någon annan medlems utträde ur detsamma, och dessutom den lord, som efter honom trädt i spetsen för foreign-office. långt ifrån att tillhöra något motsatt parti. sjelf äfven förut var medlem af detta samme kabinett, ehuru i en jemförelsevis u2derordnad ställning, och alltid varit känd såsom whig, kunna vi icke uti detta ombyte af personer finna något skäl, hvarföre man skulle antaga, att det engelska kabinettets utrikes politik hädanefter skulle blifva mindre liberal. än den hittills varit. Feta gl Vill man hafva ytterligare bevis på orim ligheten af ett antagande, som för lord Joh Russell och hans embetsbröder skulle inne bära detsamma som: ett politiskt och moralisk sjelfmord, så kan man redan finna det uti de engelska tidning, som företrädesvis utgö whig-kabinettets organ. ; Globe, som ännu för några veckor seda lät inspirera sig af lord Palmerston, men re dan brutit med den fallne för att försvara de qvarstående kabinettet, har nyligen om dett kabinetts utrikes politik uttalat sig på ett säl I-som icke gerna kan lemna rum för något vi la daro tvifvel.. Vi behöfva deraf blott anför -lföljande ord: Det skulle vara en stor villfäre OTRS a ä-psom på en gång förde mig tillbaka femtnse Ina öfver oceanen till den nya verldens pot