Aftonbladet – 17 januari 1852, sida 1

som på en gång förde mig tillbaka femtnsen nil öfver oceanen till den nya verldens poe-, iska vildmarker. . Det var en fullt utslagen; nagnoliablomma, alldeles lik en Magnolia; srandiflora ), och här blommande mot mu-j en af ett litet prydligt hus, hvars hela facade pryddes af grenärne och löfven af en ,Magnolia reptans, en art som jag ännu ej håde sett. Med glädje helsadejag den sköna blomman, som jag ej hade sett. sedan i Floridas magnolia-lundar vid stränderna af Welaka, (S:t John) då jag vandrade der och drack morgondaggen, ensam der, såsom här. Allt i den lilla staden var för öfrigt å la Shakespeare,. Man såg öfverallt i föristren små Shakespeare-figurer, dels hvita, dels förgyllda — figurer ända till magen — och särdeles liknande små afguda-beläten. Man såg Shakespeare-böcker, Shakespeare-musikalier, Shakespeare-gravyrer, -Shakespeare-saker af alla slag. På ett ställe såg jag äfven annonceradt Shakespeares-sauce; men jag smakade den ej, fruktande ätt den kunde, vara för stark för min mage. Sannt är att man på samma ställe annoncerade: Jenny Lind-drops och det smakade. mig som svenska särdeles väl att se den svenska sångarinnans Vackra rykte erkändt uti Shakespeares stad, och ha ett rum bredvid hans. Kommen till mitt herberge, tätt invid Skakespeares hus, drack jag mitt thå, betjenac dervid af en behaglig ung flicka — Lucy, — och hade en god natt i ett rum med öfverskrift: Richard den tredje,. Jag hade heldre till sofrum utvalt Midsommarnattsdrömmen. rummet invid mitt; men det var mindre trefligt; och Richard den tredje gjorde mig inte förnär. å Vid stränderna af Avon vandrade jag åte 1) En slags droppförmiga småkarameller,