Aftonbladet – 16 januari 1852, sida 2

Om religionsfrihet och statskyrka. I stället för att begynna med tråkiga definitioner, till utredande af hvad religionsfrihet och statskyrka vill säga, föredraga vi att till en början — och på grund af de underrättelser som blifvit oss lemnade af Nordamesikanaren Baird — lemna en historisk beskrifning på statskyrkans fall i de Förenta Staterna och religionsfrihetens införande derstädes i stället. Tvenne fördelar vinnas derigenom: först och främst erhåller läsaren en åskådlig och lifslefvande bild af både statskyrka och religionsfrihet, — plastisk, så att den liksom kan skådas med ögonen och tagas på med händerna; ty menniskan fattar alltid lättare en sak in concreto, d. V. 8. genom exempel, genom åskådning, än in abstracto, d. v. s. genom lärda beskrifningar och tråkiga definitioner, För det andra kan på detta sätt mycket sägas. utan anstöt, som på det andra sättet knappast skulle kunna yttras, utan att väcka harm hos intressen, de der skulle anse sig åsyftade, och sålunda sårade. Men vid en historisk framställning glömmer läsaren ett ögonblick det närvarande förhållandet, och försätter sig med hela sin själ in i det berättade; han blir opartisk för en stund, äfven om han sjelf, med afseende på frågan iallmänhet, och hemma hos sig, är en i högsta måtto intresserad part. Lyckas denna afsigt med vår berättelse, så hafva vi vunnit en icke ringa del af vårt syfte med densamma. Vid en tid, då de Nordamerikanska fristaterna började sitt uppror mot moderlandet England, hvarunder de särskilda staterna såsom kolonier förut lydt, fanns öfver allt statskyrka. Dock icke den samma öfver allt, alldenstund staterna förut icke voro förenade till ett helt, utan hvardera af de 13 staterna hade sin stundom olika statsreligion. I de södra staterna var episkopalkyrkan statskyrka, i de norra kongregationalisternas. I följe häraf hade statskyrkans presterskap tionde, som af staten vid tvister indrefs, alldeles som hos oss, och presterna erhöllo i allmänhet sin undervisning och ordination i England. Härat följde, att statskyrkans prester Voro troget tillgifna engelska kronan, och vid revolutionens utbrott med all makt försvarade dess rätt. andra sidan voro alla dereligionsbekännelser, som afveko från statskyrkans, illa anskrifna hos embetsmyndigheternas och ledo ofta förföljelse af statskyrkans män. Genom den säkerhet, hvari statskyrkans tjenare alltjemt framlefvat sina dagar, hade de på månge Iställen nedsjunkit, om icke i uppenbara laster. dock i oandlighet och verldsligt lefverne. Mar såg många statsprester, t. ex. i Virginien använda sin mesta tid på räfjagt och andr: jagtnöjen, i sällskap med de sedeslösaste med lemmar af sina församlingar. Många blanc Idem uttogo med lagens hela stränghet de sista skålpund tobak från den fattige odlaren Ma -an kallade dem på spe Parsons, d.ä och Mu... nrefrance. Det var verklige! Personer par,.. ket kunnat emotstå del förvånande, huru tom. nresterskap, si skadliga inflytelsen af detta Tot mycket som det i sjelfva verket go... ännu någon gnista af aktning för detta pre