Aftonbladet – 16 januari 1852, sida 2

vinna, och huru skall denna öfvertygelse kunna! vinnas utan bortkastande af alltför dryga kostnader och förluster? Denna frågas besvarande synes oss i det hela temligen enkel. Hvad sjelfva sockerfabrikationen beträffar, behöfver man icke vara . någon föflägenhet, då ej mindre alla de nö-! diga mekaniska apparaterna, än skicklige verkmästare ganska lätt kunna erhållas från Frankrike, Belgien eller Tyskland. Allt detta är således en ganska enkel och vanlig affär. Det enda, men också det vigtiga, som återstår,! är att utröna, i hvad mån hvitbetan, uppdragen i vårt klimat, innehåller samma sockerhalt som den rotfrukt af samma slag, hvilken odlas i Tyskland, eller i hvad mån någon sådan skilnad i detta afseende företer sig, som kunde göra sockerberedningen deraf härstädes mindre lönande. Detta är en undersökning som synes vara ganska lätt företagen. På många ställen i landet finnas utan tvifvel ännu friska hvitbetor sedan förlidne höst, hvilken föröfrigt genom den sena mognad som då inträffade samt den kalla och fuktiga väderleken var ett af de minst gynnsamma år för sockerbildning i rotfrukter, så att hvad dessa nu innehålla af sockerämne, väl kan anses såsom ett minimum af hvad man i medeltal kan påräkna. Det synes således vara en sak, väl värd uppmärksamhet såväl för enskilde landthushållare, som för några af hushållssällskaperna, att ju förr dess hellre låta anställa flera komparativa vetenskapliga undersökningar för att få visshet härom; hvarjemte det väl icke kunde skada, att dels hitförskaffa några hvithetor från Tyskland, dels utskicka några sådana härifrån till någon vid dylika undersökningar van kemist i närheten af någon tysk hvitbetsockerfabrik, i och för samma ändamål; ja, kanhända skulle en sådan undersökning till och med icke utgöra ett ovärdigt föremål för sjelfva landtbruksakademien att besörja. På sådant sätt kunde mån lätt, redan innan instundande vår, komma till ett besvarande af den enda fråga, som ännu kan vara problematisk i afseende på hvitbetssockertillverkningens lämplighet för vårt land. Att under samma tid, erhålla en fullständig underrättelse om tjenligaste sättet för hvitbetans odling, om jordens beredning dertill, 0. 8. Vv. vore ännu enklare, ifall man ej kan förutsätta att det redan är tillräckligt kändt, synnerligen af de flere tyska: agronomer, som på de sednare åren inflyttat till Skåne. Skulle man nu komma till en sådan visshet rörande dessa omständigheter, hvarigenom det ådagalades, dels att-hvitbetan äfven i vårt land vore tjenlig till sockerfabrikation, dels också att den kunde anses ungefär lika gifvande i tunneeller skeppundtal, i förhållande till jordvidden, -hvarå odlingen sker, som i Tyskland, så kunde det i vår tanka väl löna mödan, och vore väl icke heller någon särdeles svårighet att organisera ett bolag med smärre aktier för inrättande af en hvitbetsockerfabrik-i en af de södra provinserna till en början, hvarvid man väl också kunde antaga, att ett förlagslån torde kunna lemnaäs från manufakturfönden för den första anläggningen af detta slag, dervid äfventyret vore större än för de påföljande. Detta projekt om ett bolag framkastas blott under den förutsättningen, att icke någon enskild ville äfventyra försöket på egen hand. Enligt hvad i den förra artikeln uppgifves, skulle en sådan anläggning, utom driftkapitalet, kosta i byggnad och machinerier omkring 96,000 rdr bko; dertill kommer sedan driftkapitalet , hvilket, då hela tillverkningen sker på ett par dagar och den tillverkade produk: ten alltid är säljbar till kontant pris, ej behöfde antagas nödigt för mer än 3 månaders rörelse, och dessutom vore ganska lätt att erhålla, om saken blott hade kommit så långt och vore byggd på säkra förutsättningar. Vi öfverlemna dessa tankar till vidare begrutidande af ändra och skulte vara särdeles tillfredsställda, om de uppgifter Aftonblade meddelat om den numera inom vår verldsdel så vigtiga och tilltagande hvitbetssockertillverkningen, kunde väcka hågen till närmare undersökningar i ämnet. Det skulle ocksi vara oss ett serdeles nöje att få inhemta un I derrättelser om hvad härutinnan i ett eller an nat afseende kan komma att tillgöras, för at l vidare meddela desamma åt allmänheten. r