Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 2

ntill sig, som om hon tviflade på sin lyckas verklighet. Efter dem följer Nelis med sin hustru och sina barn, de äro alla klädda som förmöget oondfolk. De båda föräldrarne gå förut med sänkta hufvuden och torka tårar af beundran ych tacksamhet ur sins ögon, så ofta de se å sin blinda välgörarimna. Peterken håller hufvudet stolt upp, och skakar sina ljusa lockar, som leka kring hans hals. Han leder sin syster vid handen. Men hvad är det för en skara? Qvarlefvan af ett läger, som tidens makt har förstört. Omkring tjugu man följa efter Nelis barn. Verkligen erbjuda de ett eget skådespel: de äro alla gråhåriga eller skalliga; mångas rygg är krokig; de flesta stödja sig på sina käppar; två gå med kryckor, en är blind och döf — men alla äro så utlefvade och utmattade af långa års tröttsamma arbete, att man kunde tro, att döden hade med våld hemtat dem ur deras grafvar. Lauw Stevens gick förut och nådde med Tänderna nästan ned till marken; blinde Baes fån Plogen stödde sig på mjölnarens farfar. Desna gubbar utgjorde äterstoden af den eneratiot OT Jefde då långe Jan gällde d a genom sitt ungdomliga mod mest i byn oc. ; alltid eröfrade äro. Sten förstasplatser: so ifrån byn, män Och Efteråt kom folket. ; 5 E 7 : 2 t. qvinnor, hvilka voro bjum.. til ig hörde Tåget trädde in i kyrkan. :. högtidlig itanför huru orgeln beledsagade en . fång. : 5