Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 2

n menlig inflytelse på kolonialsockerhandeln, vi som med hvarje år minskades och hotadesk: ned undergång. Talrika petitioner från koonisterna 1 Westindien inkommo derföre nä-n: stan årligen redan ifrån början af 1830-taletra — möjligen äfven tidigare — till franska de-oc puteradekammaren, om nedsättning i tullen på ra sockerrörsockret. Men de ofantliga statsut-!d: sifterna, och begäret att behålla de stora inzomsterna gjorde, att lagstiftningen, i stället g att bevilja detta, började lägga en skatt på dend nhemska sockertillverkningen, en princip, annars !g nelt och hållet stridande mot de grundsatser,!h som gälla för uppmuntran af inhemsk industri, tr men hvilket utgjorde det enda medlet, fastän li det skedde till konsumenternes skada, att ejlti ruinera kolonialhandeln: En sådan skatt harjla sedermera äfven blifvit pålagd i Preussen. Många förutspådde nu, att den inhemska sockerindustrien, medelst beredning från hvitbetor, skulle gå under, emedan hvitbetan omöjligt kunde sättas i jemförelse med sockerröret i afseende på rikbaltighet i socker. Uti Franktike var man så öfvertygad härom, att kamrarna år 1840 fastställde en successift stigande taxa på hvitbetssockret, nemligen med en årlig tillökning, på det de, som haft stora kapitaler nedlagda i rörelsen, skulle få tillfälle att småningom draga sig ur densamma och realisera utan för stora förluster. Tillökningen bestämdes dervid sålunda, att skatten på det inhemska hvitbetssockret och importtullen på kolonialsockret först år 1848 skulle blifva alldeles lika. Detta hade också den verkan, att produktionen under de första två åren nedgick. från 39,000 tons år 1839till 26,000 år 1841. Men undertiden ansträngde sig flere fabrikanter, som ej ville släppa af, ytterligare för att utfinna nya förbättringar i machinerierna och i den kemiska processen, och detta har sedermera haft till följd, att produktionen alltifrån år 1841 åter befunnit sig i ett ständigt stigande, ända derhän, att det producerade beloppet för år 1851 i Frankrike ensamt anses kunna uppskattas till 60,000 tons och i hela Europa tillsammans till 130 å 140,000 tons, så att för närvarande hälften af allt det socker, som konsumeras i Frankrike eller derifrån utföres, är hvitbetsocker, i Belgien fem sjundedelar, i Preussen likaledes öfver hälften o. s. Vv. Det är också att märka, att det isynnerhet är under de tre sista åren sedan 1848, som detta stigande befunnit sig i den starkaste progressionen, så att man kan räkna till-, verkningen sedan dessa tre år dubbelt så stor som tillförene. Till ytterligare upplysning meddela vi här några närmare detaljer rörande näringens utveckling i serskilda länder. I Frankrike har, på sätt nämdt är, denna industri gått framåt, oaktadt hvitbetssockret ifrån och med den 1 Januari detta år betalar en högre skatt än tullen på kolonialsockret utgör, -nemligen 50 francs per 100 kilogrammer, då tullen på franskt-vestindiskt kolonialsocker är 44 fr. för samma vigt och från Bourbon 41 francs. I Belgien äro för närvarande 22 hvitbetsockerfabriker i verksamhet, hvilka producera nära fem sjundedelar af hela landets konsumtion, och hvilket i år troligen än mer ökas. I Tyskland, (utom Österrike) har tillverkningen uppgått ifrån 28,000 tons år 1848 till 40,000 tons år 1851, medan konsumtionen af ll rörsocker under samma tid fallit från 60,0001: till 45,000 tons, och öfverallt derstädes be-li redes en ytterligare tillökning. En taxa afl: en preussisk thaler är likväl af den pen-l ningebehöfvande staten lagd på hvarje 151 centner hvitbetor som åtgå för tillverkningen, hvilka beräknas åtgå för att få en centner socker. ; : I Österrike har tillverkningen stigit från 8000 tons år 1848 till 15,000 tons 1831, medan. konsumtionen af råsocker sjunkit -frånt 32,07 till 25,000 tons. Härvid inräknas ej Ungern och de Italienska staterna. 1 Ryssland konsumeras 35,000 tons hvitbetsocker af 85,000 tons. Huru mycket häraf produceras inom landet, kan ej med säkerhet sägas, men kändt är, att hvitbetsockerfabriker derstädes nu springa upp i stort antal. Det märkvärdigaste i bredd med dessa resultater är, att äfven i de länder, hvarest hvitbetsockertillverkningen varit mest försvårad genom taxor, uppgående dels till lika, dels till nära lika belopp med tullen på råsocker, har denna handtering likväl, i följd af den stora fullkomlighet, hvartill den tekniska proceduren dervid blifvit utarbetad, ansetts för en af de mest vinstgifvande fabrikationer. Orsaken till detta så högst intressanta resultat ligger deri, att då man före år 1842 ännu ej kunde utdraga i medeltal mer än 3 procent rent socker ur hvitbetan, så har detta, enligt verkställda undersökningar och upplysningar, llemnade från de belgiska fabrikerna, nu förändrat sig så, att en produkt kan uppgå ända tull 774 procent. Man räknar att en acre, omkring 35:dels tunnland, kan producera med god skötsel åtminstone 15 tons eller 90 skeppund hvitbetor, hvilket gifver 1 ton eller 2400 skålpund raffinadsocker ; men det händer äfven ofta att en acre lemnar 120 skeppund hvitbetor. Om priset på hvitbetorna antages öfverhufvud utgöra 15 francs — 11 rdr riksgälds per 11000 kilog. — 2340 skålpund, så utgör priset der på ord. raffinadsocker 52 francs — S rdr banko för 100 kilog: — 234 skålpund, eller 5 skillingar 4 runst. banko pr skålpund för ordinärt raffinad. The Economist berättar att ett prof af sådant socker, öfversändt till Englaad, blifvit underkastadt värdering af åtIskilliga mäklare i London, som befatta sig med sockerhandeln, och af dem blifvit värderadt till 24 shill; 8 pence per engelsk centner, utom tullen. : Det torde nu äfven intressera läsaren att höra huru det tillgår vid en belgisk hvitbetsockerfabrik, enligt den nyaste inrättningen, med dertill hörande förbättringar, hvilken uteh BT or CO ss Oma — BRM MS en nm Di Cc fel UN Fm ÖKEN RR UU OR PY PER NPR ngn PR