Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 1

utan folken som hafva vårt deltagande. Vi Jkunna ej känna vårt hjerta klappa för en I Kossuth, en Mazzini, annat än så till vida som de äro sannfärdiga representanter af sina i folk och deras behof. När ett förtryckt folk mognar till sjelfständighet, framstår med inre I nödvändighet en ledare, som segrar blott så länge som han är trogen den anda, hvars barn han är. Vårt deltagande tillhör den Kos.suth, af hvilken magyariska fölket väntar sitt oberoende; vårt förakt den Koössuth, som, full ;jaf sjelfviska planer, endast skulle hjelpa till att störta Habsburgska huset, för att såsom jen österländsk satrap sätta sig sjelf i kejsarens ställe. i : Demagogen -har således ett intresse för oss blott så till vida som han visar sig vara ett uttryck af sin nations sanna önskningar, intressen och behof. Hans individualitet i och för sig! sjelf har för 0ss mindre betydelse. LycI kas. han, så bevisar: det att saken var mogeb Joch att -han visste hvad-tiden -led;går: han Junder, så är det ett tecken antingeii att han Isvikit sin uppgift och glömt sitt folk för sig sjelf, eller att frihetsbegäret kommit förr än frihetskapaciteten, Sådana omogna resningsI försök äro smärtsamma och -hjerfslitande att 1 åse, och .desku!le Komma oss att förtvifla om I det godas och rättas seger, om-vi ej trodde på en vishet, som högt öfver vår: egen vishet till. ett för oss -osedt målleder folkens och ide enskildes sskickelser! i Uppriktigt ,sagdt tro Vi ej att individen betyder så mycket. När en sak är mogen, finner sig alltid individen till dess utförande, och ingen :stor manframstår genom en slinmp. Denna öfvertygelse. hindrar :ess mer: än allt annat från allt slags beundran för allenastyrelsen. Konungen i Preussen t.; ex. -kan lika litet af sig sjelf gifva som iåtertaga en konstitution... Ger han hvad folket, ej) är moget att taga,öch kan -det ej tillgodogöra -sig hans gåfva, så -föres han alltför lätt att taga den I tillbaka, och lyckas deri; försöker han att återtaga de friheter hans undersåter-verkligen kunna bruka, måste han i-längdenr, om också ej i J ögonblicket, misslyckas, I våra dagar är det Je) mer :regeringarne som göra de stora. politiska reformerna. När folken mogna till: sjelf ständighet, :vexa. deras :anspråk -på srättenfatt I styra sig sjelfva. . Det blir. .då tegeringarnes j ak ratt genom klokhet :och successiva -eftergifter för den påträngande nödvändigheten föIrekomma alla de våldsamma skakningar, som läro följder af en orfaturligt -hämmad utveckling, och för hvilkas: förstörelserde. genom Isitt motstånd måste bära ansvaret, :-Dessa. betraktelser kunna måhända tjena att inleda. vårt svar -på en frågay som Svenska Tidningen ställt: till: oss, huruvida vi anse franska Februarirevolutionen berättigad, eller Frankrike under Ludvig Filip för ett fritt och lagbundet samhälle? Vi anse det i allmänhet ej tillbörligt för två offentliga tidningar att examinera hvarandra öfver sin trosbekännelse. Denna gång skola vi dock efter förmåga gifva ett svar. Såsom rättsfråga trotsa vi hvarje menskligt förnuft att gifva denemlösning. Skalet var felfritt, kärnan förderfvad. Julimonarkien hade förderfvat sig sjelf-genom sin egennytta, sin korruption och sina laster. Derföre hade den inga försvarare. bland folket. : Man. trodde ej då att republiken skulle ega ett långt bestånd; för egen del häfvå vi nyligen bekänt, att vi ansågo den tillkommen i ett ögonblick af förvirring och ej nog förberedd genom sjelfstyrelsens vanor och republikanska dygder. Men detrhar likväl bevisat sig, att Ludvig Filip ej passade för Frankrike bättre än republiken, ty då hade han nog kommit tillbaka; Vi beklagade den gamle mannen för hans enskilda lidanden, ej. för förlusten af ;en. thrön, ; på: hvilken han sjelf uppstigit genom en revolution. Detta är hvad som ixevighet skiljer. oss från de konservaItives de tala om monarkers rätt att styra folken, vi om folkens rätt att styras af monarkerna.. Det visade sig att Ludvig Filip ej hängde -med fastare band qvar vid sin nation; eljest hade han aldrig så lätt blifvit bortkastad. Vi medgifva gerna, att vi kunna tänka oss ett monarkiskt Frankrike, lika, och långt mera fritt än Februarirepubliken, hvars stela centralisation gjört den i hög grad ofri; Yaen vi äro förvissade, att hade massan af franska folket känt sig -olyckligare under denna repu-; blik: än under orleanska familjpolitikens lumpna egennytta, och systematiska korruption, skulle det visserligen med r;öppna armar: hafva återtagit den åldrige flyktingen, Detta är sakens praktiska sida. Hvarföre fördjupa sig i metafysiska undersökningar: i rtättsprincipen, .då alla Europas regeringar redan. politiskt erkänt: den genom. sitt. stillatigande? ..Eljest skulle ju Svenska Tidningen nödgas för rättsvidrigt! beteende anklaga alla regeringar i Europa, ja. äfven vår egen, söm, efter att hafva undertecknat Wienertraktaten, låtit tvenne regeringar i Frankrike. falla utan att röra handen till deras! försvar, och på köpet, genom sina representanters qvarblifvande och de diplomatiska förbindelsernas fortsättande, i handling erkänt den af oss theoretiskt uttalade grundsatsen, att Frankrike har rätt att sköta sig sjelft utan inblandning af andra makter. Det har följaktligen äfven rätt att så länge det finner passande bi-j behålla den nuvarande usurpatorn, och, när: tiden och tålamodet är ute, i all vänlighet ön-! ska. honom en lycklig resa. H Vid de resandes inträde ropade han med otålighet. men utan att vända på hufvudet: