Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 1

Vid de: resandes inträde ropade han med otålighet, men utan att vända på hufvudet: Zanna, Zanha, skyhda dig; jag hör musik. Jag har ju sagt att vi komma för sent! Zannä kom inspringande: med en korg. full af blommor. Hon :såg så töck ut med sin veckade spetsmössa, sin yllerock, sitt rösenröda lifstycke, det stora guldbjertat på bröstet samt örhängena. Hennes ansigte var färgadt af den glada längtans rodnad: och Jiknade en ros, som utvecklar sina: slutna blåd. Ew skön pion, som öppnar sig på en vacker sommardag!, anmärkte den yngre kamraten. Zanna hade hemtat de begärda två glasen öl och sprang nu med sina blommor, sjuns gande och skrattande, ut genom dörren: Ännu otåligare ropade Baes Joostens af alla krafter: t : Lisbeth, om du icke straxt kommer, så går jag min väg ensam, så sannt som jag här stär., Ett gammalt ur, som hängde på väggen, visade i detsamma på nio. och slog med dyster ton: Kuku, kukuln Hvad är det för en eländig smak?s frågade en af de resande. ,Har ni sålt det vackra uret, som hängde här förr, för att hela året igenom -låta plåga. er af denna dödssång? Ja, ja, sade värden leende; gör ni er gerna lustig öfver denna fågel; han inbringar årligen femtio holländska gyllen — en god åker, som ingen gödning behöfver,,