Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 1

Hör, hör! ; Verkligen. trängde sig genom skogen obe stämda toner af en aflägsen musik. Takter var hastig och liflig, man kunde nästan trc sig höra dans dertill. Under det den yngre i tigande förtjusning visade framåt med fingret, sade hans kamra nästan ironiskt: ; I lindarnes skygd vid trumpeternas glada skall, Der dansar. och rör sig ett jublande menskosvall: Och bland denna skara — lik bölja på sjö — Är ingen, som tänkt på att lida och dö. Kota, kom käre Jan, :hänryck dig icke så i förtid. — Troligen firar man utnämnandet af en ny borgmäståre, Et j Nej; nej, detta är ingen officiel glädje. Låtom oss äfver gå dit och se bondflickorna dansa . .. det är så vackert.n Låtom oss först dricka ett glas ölhos Baes Joostens och fråga honom om hvad som föregår i byn. 3 Och öfverlemma oss åt det oöväntades tjusnidgskraft, icke sanim? Må så varal, De båda fesande trädde in i herberget, och trodde alt de skulle förgås af skratt, så snart de stucko hufvudet in i rummet. Baes Joostens stod, rak och styf som en fura, bredvid kaminen; Hans långa; blåa helgdagsrock hängde i rika veck nästan ned till fötterna. Han helsade de honom bekarita gästerna med:ett tvunget leende, hvarien viss känsla af blygsel röjde sig, och vågade icke röra sig; semedan vid hvarje rörelse hans styfva skjortkragar stucko honom i öronen,