Aftonbladet – 14 januari 1852, sida 1

Article Image
STOCKHOLM, den 14 Januari, Vi älska en ärlig diskussion i sak, och vi bekänna gerna vårangrundsatser. när vi mötas med öppenhet.. Vi hafva i ett föregående nummer uttalat vår tanka om insurrektionens rätt, dertill uppmanade eller rättare utfordrade af vår Konservativa medbröder inom pressen. Vi hade väl hoppats att Svenska Tidningen skulle hafva gifvit en trognare framställning af vår äsigt. Vi haäde icke talat om några oförytterliga politiska rättigheter, icke gifvit anledning till den narraktiga föreställningen, att det t: ex. skulle kunna kallasen soförytterlig, rättighet för en nordamerikanare att vara utan konung. Men vi vilja ej tvista derom. Det fägnar oss, att ehuru olika våra åsigter för öfrigt må vara, se Svenska Tidningen medge, att omständigheterna inom statslifvet onekligen kunna blifva så förtviflade, att ett folks pligler mot sin öfverhet kunna råka i strid med dess. pligter mot sitt fädernesland och sin nationalitet. ; j Detta, medgifvande ligger dock mera i orden än i saken. Återigen kommer den grannlaga frågan när? Huru långt skall förtrycket gå, innan en insurrektion blir lofiig? När allt är förtvifladt, när ett folks allmänna väl verkligen står på spels. Ja väl, men hvem:skall döma deröfver? Frägan är helt simpelt olösSINE och kan blott besvaras på praktikens område. . J Vi tro nämligen på en försyn, som leder folkens likasom individernas öden. Må vil vända oss till den med frågan: när är det tid att revolutionera? Vi skola ej få svaret i dasar, minuter och sekuhder;. imen vi sköle se ett tecken hos hela folket, att något märkligt föregår i dess itire. Sådana förkänningar hafva bebädat alla eller de flesta folkrevolutioner. Fy om statskupper, öfverrumplingar och paatsrevolutioner är ju här icke fråga; 1 seralens gömslor kunna despoter strypa hvarandra ;ä ofta som helst, utan att en sädan händelse er någon särdeles inverkan på folkets iden. k Med vär åsigt om en förnuftig NERE ing står tron på individens sjelftillräcklighet) den skarpaste strid. Det är ej fölkledarne:;

14 januari 1852, sida 1

Thumbnail