Aftonbladet – 7 januari 1852, sida 3

Konstföreningens exposition. (Forts. fr. måndagsbl.) Af Andersson finner man taflorna:N:o 12 Hvilande jägare; N:o 13, Interiör; N:o 14. Interieur: N:o 33, Scen på en väg; N:o 34 Interieur; N:o 35, Landskap med kreatur. Hr A. visade för några år tillbaka håg att inträda på. den historiska genrens bana, och mången torde med nöje erinra sig hans i Konstföreningen bortlöttade Erik XIV och Catharina Månsdotter. . Men — denna genre lönade sig icke; det kostade för mycket arbete och möda, jemfördt med betalningen, och den lägre eller alldagliga genren tilltogs i-stället. Vi tillhöra ej dessa skrådyrkare, som sätta konstprodukterna i andra klasser än dem förtjensten anvisar; men nog måste man beklaga att tillfälle saknas till fortfarande i den mycket studium fordrande historiska genren för dem, som dertill hafva lust, och sedan det visat sig att Konstföreningen slagit god rot och bör kunna fortfarande uträtta nägot för den inhemska konsten, taga vi oss friheten till densammas gunstiga öfvervägande framställa: ora icke någon : möjlighet finnes att bereda rum på dess väggar för andra genretaflor än de estänidiga: Gumma som spinner, Gumma som läser, Gumma som dricker kaffe, Gulnma som står i spisen äc. c., hvarmed den nu at herrar artister oupphörligen hemsökes. (Denna välmenta fråga innebär alls icke någon förebråelse mot den enes eller andres verksamhet, utan afser saken). Hvad. angår hr A:s detta år inlemnade arbeten, så röja de talang, men icke denna ömhet om fostren, genom hvilken de vinna så mycket i -värde. 0 12 är en, ehuru utan handling, vackert sammansatt grupp, och jägarens figur bra målad; men den på marken sittande, väl tecknade gossens hufvud, hunden, väggen. med dörren, och åtskilligt annat förefaller nog mycket ofullbordadt. N:o 13, enligt vårt.tycke den bästa af genretaflorna, har en mycket vacker, lätt och dock kraftig färgton, samt skulle genom utarbetning hafva blifvit ett preciöst kabinettsstycke; dock är den äfven i sitt nuvarande skick tillräckligt bra, för att visa att dess mästare eger talang. N:o 14 är mera utförd och äfvenledes en lien behaglig tafla, ehuru något -hård i kontuerna. I N:o 33råder god kolorit, men med undantag af krigarens hufvud, luften och vägstolpen, äro såväl teckning som målning långt slenare. än hvad hr A. brukar och kan göra. V:o 34 är tagen med en stark, väl genomförd ;oldager och har i hela koloriten stor förtjenst, nen I afseende å utförandet kan samma annärkning göras vid denna, son de öfriga taforna. Uppträdande i N:o 35 såsom landkapsmålare, har hr A. visat att hans förmåga äcker sig åt flera håll och att han med stor cklighet förrhår behandla äfven denna konsteb. Den ifrågavarande taflans ensemble är scker, träden korrekt tecknade och djuren j. rsdea men icke med samma säkerhet nade. . Ait dömma efter de nu uppräknade arbea skulle br A:s starkaste sida vara så n, der landskapet spelar en betydligare och slår han in på den vägen, så har)