Aftonbladet – 7 januari 1852, sida 3

i något annat land, hafva potäterna, äfven före den härjande sjukdomens utbrott, icke i allmänhet. blifvit begagnade till föda. för Bor skapen, i.-det;att man för detta ändamål funnit turnips (rofvor: och :kålrötter) vida fördelaktigare. De användas i detta land ej heller till bränvinsbränning, utan nästan uleslutande till föda för menniskor. I Sverige, likasom i Tyskland, odlas de hufvudsakligen till bränvinsbränning, och genom deras användbarhet för sådant: ändamål hålla desig — åtminstone hos. oss — vanligen iett så högt pris; att deras begagnande till boskapsfoder derigenom i ganska väsendtlig mån inskränkes. Resultaterna af hittills kända försök hafva alstrat den öfvertygelsen, att ingen af de föreslagna vexterna lämpa sig som surrogat för potäterna, vare sig såsom föda för menniskor eller material för bränvinsbränning. Såsom foder för landtmannens husdjur hafva de redän i flera länder blifvit utträngda af turnips. . Potäternas företräde för dessa har egentligen legat. i deras större säkerhet samt enklare odlingssätt.. Men man torde med skäl böra sätta i fråga om ej numera, då den städse återkommande sjukdomen gör potäternas framgång mera oviss än de flesta andra odlade rotfrukters, det vore för landtmannen fördelaktigare att utbyta deras odling mot den af rofvor:och kålrötter. Men äfven afsedt från sjukdomstillståndet hos potäterna, äro Turnips ), såsom boskapsfoder, fördelaktigare än potäter. Följande förhållanden torde göra detta tydligt: Medelafkastningen af ett tunnland potäter är för hela England, enligt Dudgeons och sir Charles Lemons beräkningar, omkring 60 tunnor. Af Turnips antager man dubbelt eller omkring 120 tunnor. Nu förhåller sig likväl dessa båda rotfrukters närande kraft (icke beräknad efter kemiska analyser, utan enligt praktiska utfodringsförsök) så, att 8t:r potäter motsvara 13 tunnor turnips, eller 120 tunnor turnips — 74 tunnor potäter. — Man ser häraf, att odlingen af turnips producerar mera, föda på samma areal, än odlingen af potäter, hvartill dessutom kommer den omständigheten, att bladen på de förra utgöra ett vida bättre foderämne än potäternas blad och stjelkar. Hvad som dock mest af allt talar till fördel för turnips, är den omständigheten, att deras odling vida mindre mattar jorden än potäternas, och att de äfven kunna lyckas med vida svagare gödning än dessa. Redan Thaer anför, att sedan ett fält första året till hälften blifvit besådt med rofyvor och till hälften med otäter, visåde sig sädesgrödan det påföljande äret vida vackrare på den delen som burit rofvor. . Potäternas sugrötter sprida sig mera horisontelt. och genomväfva hela matjorden, hvars krafter de taga ivanspråk, då deremot hos -turnips rotsystemet både är mindre och mera benäget att söka djupet samt nedtränger till en,stor del i alfven, om denna är lös, och hemtar derifrån både fuktighet och de för vexten behöfliga oorganiska ämnena. Författaren till denna uppsats delade fordom den i Sverige temligen allmänna fördomen, att det endast var i Englands klimat som rofvexterna kunde med fördel odlas; och det kan ej förnekas, att ju Skottlands och vestra Englands ymniga nederbörd gynnar turnipsodlingen. Men äfven i östra och södra England odlas de i stor skala, oaktadt man har att kämpa med samma hinder som i Sverige, hvaribland det, att de späda, nyss uppkomna plantorna förstöras af insekter, så att mg omsåningar stundom äro af nöden. Sedan förf. sjelf besökt England betviflar han ej ett ögonblick, att turdipskulturen i stort ifven i Sverige är möjlig, och skulle han i detta fall äfven hyst några tvifvel, hade de blifvit praktiskt vederlagda genom den mängdj: enskilda försök, som i de flesta delar af Sverige blifvit med framgång verkställde. , I alla våra sydliga och mellersta provinser träffar: man numera egendomar, vid: hvilka dennal! kultur i stort blifvit införd, för satt icke-tala om våra landtbruksinstituter, som i-allmänhet låta sig angeläget vara att idka densamma,! och deri meddela undervisning. Sannt är dock, att ingen af våra vanliga kulturvexter! fördrar så stor skicklighet och u pmärksamhet : hos odlaren, som denna; men då få eller inga gifva så goda resultater med så obetydlig uttömning af jordens krafter, är det i högsta måtto önskvärdt att dess odling måtte sprida sig i hela vårt land och inskränka den numera så osäkra potatiskulturen inom dess rätta gränser : odling till föda för menniskor. ) Vi begagna denna benämning, som innefattar bäde rofvor och kälrötter, och hvars betydelse icke är fremmande för någon bildad landtman. N— Ä