Yr) -Det är väl besynnerligt, men dock säkert; elatt om tio personer bedömma en sak, fås Al merendels tio omdömen. Denna reflexion göra l vi, dels för att påminna derom att vi, vid getinomgående af årets uppvisade konstarbeten, elingalunda hafva för afsigt att söka draga de tlpå annat sätt än vi seende ifrån derås annorAllunda utfallande beröm eller anmärkningar; dels med afseende å hr Staaffs taflor, om hvilka vi tyckt oss förmärka att tankarna äro på ett skarpt sätt delade. Huruvida partiskhet ligger 1 tycket emot dessa taflor veta vi ej, men väl att det tycke för hans: arbeten, som här uttalas, utgår endast från våra åsigter om och uppfattning af det vackra. I en-I lighet dermed sätta vi Staaffs N:o 15, thvad! koloriten beträffar, främst bland alla genretaflorna, och fästa oss äfven dervid att både denna och N:o 50 hafva en naiv och rolig handling till grund. Lika litet, och kanske mindre än-hr Andersson, har hr S. utfört smådetaljerna i dessa taflor, men han för en ren och bred pensel samt använder velaturer (färgtoners öfverdragande med transparenta toner), hvarigenom ästadkommes en mjuk klarhet, som näppeligen kan på annat sätt frambringas. I I N:o 15 är det lagom, han vid utförandet tydligen föresatt sig, så öfverallt genomgåene, att man endast vid skärskådande af gos-! sarnes ansigten önskar en fullkomligare utarbetning; men deremot kunde åtskilligt varal att fullborda på N:o 50, der kraft saknas il så väl dagrar som skuggor, äfvensom den med gummans karrikerande öfverraskade och bannade gossens ansigte borde påkostats några lifvande toucher. Vi hoppas att få framdeles: fortsätta bekantskapen med hr Staaffs. konstnärsverksamhet och väntar att han dettal: år i något större arbete gifver konstvännenj tillfälle att rätt bedöma hans förmåga, hvilken — vi tro oss veta det säkert — lika mycket ligger åt den allvarsamma, som glada sidan. , Hr v. Heydeken har presterat fem numror:q N:o 23, 24, och N:o 30, landskap; N:o 281 gatan Sistina i Rom samt N:o 29) Elfkarleby! nedra vattenfall. : I Hr v. H. är bland våra äldre konstnärer. och; allom väl. bekant. , Hans sätt att måla uppfyl ler visserligen icke den nyare: tidens fordrind gar hvad detaljerna beträffar, men flera af de för handen varande arbetena ega förtjenst genom sin lätta och transparenta fastän nåv: I gotkalla kolorit; hvilken lyfter dem framoni, en stor del af de taflor, som på sednare tider) utgått från hans atelier. a I N:o 18, Ruiner i Wisby, är en tafla af m:ll Hägg. Den unga dilettanten har en rask pensel, klarhet och styrka i färgen... Med fort-, satta studier kan dess talang på ett fördelak-; tigt sätt utvecklas. 2 å r N:o 25, Hagar och Ismael samt N:o 26,1 Herde och herdinna, äro arbeten af Blacksta-Jdius. — Allmänna rösten om dessa: taflor är; . visserligen icke till deras. förmåns men den!:i ;konstälskande allmänheten har på sednare tik k: der varit så litet i tillfälle att se arbeten i y) den såkallade stora historiskay genren, eller -taflor med nakna och draperade figurer, och Jman bör utomdess påminna sig de stora svåIrigheter, som vid sådana arbeten möta. : Den historiska genren fordrar .en behaglig! Joch för andra lättfattlig sammansättning af -Jämnet; behaglig och efter temligen noga utIstakade konstreglor följande grupperingar af figurer; korrekt teckning; rörelse utan öfverIdrift, natur, med undvikande af fulhet, harI moni, styrka och. sanning i förg; — se där Ihvad man begär af denna genre, och utan att åskådaren förstår omöjligheten af alla fordringarnes fullkomliga uppfyllande, utan att han lika väl inser svårigheterna och förtjenIsterna, som han anmärker felen, måste histoIrietaflan alltid blifva såsom det i allmänhet Iheter: tråkig... Också. ser man de fleste artiIster: hellre än att våga sin nacke vid klättringen uppför det: solskimrande, farligt branta Iberget, sitta i lugn vid dess fot och återgifva hvad som passerar idet hvardagliga lifvets skugga. Men icke så Blackstadius. Han har börjat klättringen; må han fortfara och, om krafterna motsvara viljan, lyckas! Då hr B. vistas utomlands och har tillfälle att sjelf göra jemförelse mellan konstens storverk och egna arbeten, vore det så mycket mindre skäl att göra. en kritik öfver de, nu i frågavarande, som de äro förstlingarhe af hans studier 1 denna genre, och följaktligen behäftade med mycken ofullkomlighet: De bära i alla fall vittne om att ban efter förmåga, rhed flit och samvetsgrannhet studerar. v Sålunda säro ben, händer, armar och i allmänhet de nakna partierna (med undantag af huf-;, vudena) hvar för sig bra tecknade; men samei manställnivgen, så i teckning sont färg, icke jla behaglig. Är so Af m:ll Plagemann ser man -ett glas med blomster, (N:o-27). På denna lilla tafla ärjyc en hvit vinbärsqvist bäst lyckad, eburu glans-d; toucherna å bären kunnat vara något. kla-jso rare. ve Taflorna n:is 37, 38 och 54 återgifva sce-. ner ur Fredmans Epist!ar och Fredmans sån-!,a ger, komponerade och utförda af Dahlström. lte HrD., som, sedan han tröttnat vid penseln, ne hvilken dock beredde honom ett aktadt namn d6 bland svenske konstnärerna, tagit till crayoi nen, och genom..sina lithografiska arbeten öfom ver: trettioåriga kriget. m. m. gått in bland! na dessinatörernas leder, visar oss i dessa trelicl teckningar prof på sin stora talent, att rörajku sig med många figurer och återgifva karak-lio terer, dem fader Bellmans inbillning först gif-!2 vit lif; . Fägnespelet i Hoparegränden är ge-lae nom pålaggda färgtoner mera sammanhållen na än de öfriga, i hvilka hr D. lemnat åsido den de generella effekten, för att lättare gifva valörfat ät hvarje enskild af de karakteristiska och roliga figurerna. Om än detta orsakar nöje vid närmare examinering,, så hade dock rithö ningarnes konstvärde genom mera samman-ka hållning betydligen förhöjts. fett Af Ringdahl har årets exposition bjudit på!sp en tafla: gossar lekande blindbock (n:o 39).1au Endast sällan får man numera se arbeten från: be: hr R., sedan han egnat sin tid åt bildande af:sä HH I Ta TV EV ke te Fåll r Ut AR EE RR RA MEJ OVE Br POE fer ENEAAIO tr tet RAIS ty -— bAD NL Ar kg rt Vt Bet SR RT Yr BR Ft ER Öm O.MA AM er DN sr od eh Dm od en