Aftonbladet – 5 januari 1852, sida 2

UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 21 Dec. I närvarande tidpunkt kan en korrespondent från Frankrike icke hafva någon annan uppgift, än att berätta tilldragelserna, ingen annan förtjenst, än att vara en sjelfständig och oväldig berättare. Denna förtjenst åtminstone tror jag att ni alltid skall finna hos mig. De politiska händelser jag upplefvat i mitt fidernesland, hafva länge sedan botat mig för alla illusioner, all hänförelse, alla förhoppningar; och det är med fullkomligt oberoende i dessa hänseenden, som jag vill försöka en teckning af.den närvarande: ställningen. Den för presidenten gynnsamma riktningen i allmänna tänkesättet vinner mer och mer styrka. Z Flera orsaker hafva dertill. bidragit och fortfara att göra det... ; Först och främst tiden, hvilken, oaktadt så få dagar hafva förflutit sedan den 2 Dec, redan breder sitt dok öfver de sorgliga uppträdena, öfver de enskilda olyckor, som af dem föranleddes. Vidare ohygligheterna vid. de uppresningar, för hvilka vissa delar af landet varit skådeplatsen. Allmänna tänkesättet har: en benägenhet att betrakta dessa tilldragelser såsom ett afskräckande prof på hvad-som år 1832 skulle hafva åstadkommit i vida fruktansvärdare proportioner; och regeringen har, som ni lätt föreställer er, på intet sätt söktförsvaga detta intryck. Den har tvertom, föratt stärka och utbreda detsamma, låtit i Constitutionnel:, under rubriken Den sociala sammansvärjningen, meddela en teckning af det demagogiska partiets organisation, utgreningar och planer allt ifrån April månad 1849, d. v. 8. den tidpunkt då förbudet, mot klubbarna utfärdades. Denna -teckning är icke så öfverdrifven som man skulle kunna föreställa sig. Man hade kunnat gå ännu längre tillbaka. En hvar, som tagit någon allvarsam del i politiken, har sig nogsamt bekant hvilket vulkaniskt arbete som egt rum under Frankrikes jord, sedan mer än trettio år. Denna demagogiska verksamhet, mer och mindre liflig, mer och mindre stäfjad i sin utveckling, allt efter tidsförhållandena, systemerna och de styrande personerna, bar i verkligheten fortgått med en aldrig, hvilande rastlöshet. -Restaurationen stod, under sina sista år, redan vid randen af denna afgrund, och julimonarkien hade under hela tiden dess halföppnade svalg under sina fötter. Julimonarkien liknade i detta afseende ett ng som fått elden lös i lastrummet, men icke vågade öppna däckluckorna, af frukan att gifva fart åt elden, hvilken en gång uppkommen i fria luften, skulle hafva uppslukat det. Om det vid februarirevolutionen lyckades 038 att undgå demagogiens absoluta insräktning, så var det hufvudsakligen derföre; att denna revolution utbröt så oförmodadt. Den t dpunkt, som demagogerna hade beteeknat såsom sin rätta stund, var konungens död. Februarirevolutionen kom allt för plötsligt öfver dem. Sedan en nationalförsamling lyc