ria mäns sympathi, som hafva förmågan att njelpa dem somMide förtryckte hafva till dön lena föriryckta feihetsprincipen till den rihetens hjelp, Det är ej sin egen, det är lott Ungerns sak han anbefaller dem, ty Unserns frihet är den oundgängliga slutstenen ill frihetsbyggnaden i Europa; det är följaktSen hela den Europeiska frihetens sak han ägger dem på hjertat. Om, så slutar han, j icke ansen dessa anspråk fullperättigade till eder lefvande sympathi, eder kraftiga nedverkan, låt mig dä på en gäng veta, att Europa bedrog sig i det hopp, hvarmed det säg upp till eder stora, mäktiga och ärorika republik, att jag mä hasta illbaka och bedja Europas undertryckta folk, att första på Gud-och utan bundsförvandt fäkta Leonidas trid. Menom edra ädla, : repulikanska hjertan värnas af frihetens grundsatser, om solidariteten af menskiga skickelser finna genklang hos eder, — om j hafren viljan, säsom j helt visst hafven makten att stödja rihetens sak mot ligan af löftesförgätna despoter, så if mig nägra dagars-lugn att betänka min ställning, åt mig se, om nägot förberedande steg kan tagas ill vinst för den sak jag har den stoltheten att föreräda och låten mig då få ett nytt tillfälle att föreägga eder min bön om bjelp i den verksammaste orm.n Jag hoppas att stadens korporationer och medborsare skola unna mig etf nytt sädant tillfälle. Om letta är eder ädelmodiga vilja, sä lät mig taga detta såsom ett förebud för lyckligare dagar, och låt mig ned en suck af tacksamhet mot försynen tillägga, utt det är edert välsignade land, som verldsregerinsen har utsett att vara frihetens örongott, säsom det redan är en tillflykt för den betryckta menskligheten. Man har sagt mig att jag skall ätojuta äran att mönstra edra fosterländska trupper. Mitt hjerta klappar vid tanken att se denna herrliga armt, som är uppställd på frihetens sida emot despotismen. Verlden mäste bli fri, och j mensklighetens räddare. Och hvarför icke? Dessa tappre män taga del i den stora lemonstrationen för dagen, dermed bevisande att jag hade rätt då jag yttrade, att nu för tiden tänka äfven bajonetterna. Medborgare af NewYork, det är unler edert beskydd som jag ställer den ungerska frihetens och oberoendets heliga sakn. ; Klockan 1 intågade processionen i NewYork. Den bestod af toif regimenter militär och. vagnar, som inneslöto guvernören och viceguvernören af staten NewYork, senatorer och medlemmar af kongressen, statens ministrar, officerare i armåen och flottan, allmänna rådets (Common Council) specialkommitte, samt de municipala, administrativa och domarekårerna. i På gatorna,: genom hvilka processionen gick fram, voro åtskilliga välkomstdiviser uppsatta, och enthusiasmen -var gränslös hos de massor, som uppfyllde gatorna. Kossuth öfvervar derefter en: militärrevy i parken, och under aftonens lopp höll han flere gånger korta tal till stora folkskaror ifrån balkongen till sitt hotel. Söndagen och måndagen visade han sig ej offentligt; men åtskilliga kommittger hade möten för middagar som de tänkte gifva för honom, och adresser, som skulle till honom öfverlemnas. Om söndagen gaf Kossuth ett ganska märkligt svar till deputationen från Philadelfia, som antingen genom förseelse eller med afsigt i sin redogörelse för detta svar derur utelemnade en vigtig punkt öm senaten; i sin helhet lyder detta svar sålunda: Jag mäste bekänna att jag här i NewYork emottagit uttrycket af en folkets sympathi, som väcker mitt hopp, och ger mig tröst; det oaktadt betraktar jag mig såsom inbjuden till detta land genom ett i senaten. väckt beslut af kongressen. Hade jag nu vetat, att denna samma kär skulle undvika att bjuda mig välkommen till samma ställe dit jag blifvit inbjuden, skulle jag hafva ansett mig säsom en ovälkommen gäst, så mycket mer som Förenta Staternas president har, i sitt budskap, formligt inbjudit kongressen att betänka hvilka mätt och steg borde tagas med afseende på en man, för hvars skull han hade skickat en fregatt till Asien, till följd af ett Beslut af samma församling, mom hvilken nu en resolution, som icke hade nägon vidare politisk betydelse, utan blott afsåg att bedja honom vara välkommen, vägrades på grund af en oväntad opposition. Under sädana omständigheter skulle jag icke hafva velat falla besvärlig.: S Presidenten, som ock privatsekreteraren mr Fillmore gjorde Kossuth ett besök i IrvingHouse samma. dag strax efter middagen. Sedan presentationen var försiggången sade, mr Fillmore att-han nade infunnit sig för attbeltyga gurersören af Ungern sin aktning. Hans fader presidenten skulle finna sig lycklig att se och välkomna honom på den plats som är regeringens. säte, och bad att få veta när det var hans afsigt att besöka Washington. Kossuth svarade att hans rörelser voro-obestämda, och det vore osäkert, om han någongång alls komme till Washington. Senatens beteende med afseende på hans besök i Förenta Staterna vore långt ifrån angenämt för honom, och han var förlamad i alla sina åtgärder. Mr Fillmore blef på ett höfligt sätt underrättad,. att hans framtidajbeslut i afseende på besök i Washington, och förmodligen äfven på andra ställen skulle helt och hållet bero på omständigheterna. ;